Vad Jag Såg Från Mitt Köksfönster

Hur klokt är det att städa lägenheten, mitt i natta? Särskilt som man ska upp klockan åtta på morgonen nästa dag.

Inte särskilt klokt, kom vi fram till. Men ren lägenhet, det fick vi.

Det är något lustigt med debatter. Något särskilt. Något som har att göra med att två människor för något som börjar som en lugn diskussion, vilken därefter hettar till för att - i den bästa av världar - i slutändan leda till handskakningar och glada leenden. Oja, jag gillar debatter. Man kan argumentera och vara hur fräck som helst utan att behöva känna att den andre personen egentligen är sur på en själv, utan snarst på saken man föresträder.

Det här stämmer då inte ifall man diskuterar med personer med mycket extrema åsikter. Varför dessa i själva verket är roligare att diskutera med.

En god bit in i debatten med Personen med Extrema Tankar (hädanefter kallad PET) brukar följande sentens yttras: "Jaha. Du förtrycker min rätt att ha vilka åsikter jag vill?"

Nej. Givetvis gör jag inte det. Tvärtom, jag är glad åt att folk tycker och tänker olika, och jag är öppen för diskussion och debatt med människor av varierande åsiktsgrad. Det betyder däremot inte att jag behöver hålla med dessa. Än mindre behöver det betyda att jag tycker att personerna ifråga är särskilt smarta.

Om vi tar en fullblodsrasist som exempel. Jag håller definitivt inte med om det han förespråkar, men jag erkänner hans rätt att ha egna åsikter och är glad för att personen ifråga kämpar för det han tror på. Däremot kan jag i samma veva tycka att personen är fruktansvärt korkad som tycker som han gör, vilket jag gärna också påpekar. Inte så att jag säger "Voi vitto du är dum din sill", utan genom - voila - debatt, där jag med argument och motargument försöker krossa hans argument/motargument.

Detta brukar leda till uttrycket ovan. Jag ser det som en försvarsmekanism designad för att undvika svåra frågor, och kommer oftast efter en - just det - särskilt svår fråga.

En annan försvarsmekanism PET oftast tar till är personangrepp. Medan vanliga människor kanske inte uttrycker sig med de värsta möjliga kränkningarna gentemot motdebattörens person, kan PET mycket väl utbrista "Voi vitto du är dum din sill!" Då är det bara att tacka och ta emot, då det kan ses som en liten seger i debatten.

PET är också fullkomligt överkänslig för provokation och humor. Ett debattinlägg med lite mer provocerande innehåll resulterar oftast i en blandning av de två ovanstående försvarsmekanismerna. Kalla detta "PET ultimate fighting extravaganza", där han eller hon kvider ur sig det värsta de har på lager, alltmedan de hävdar sin egen rätt till åsiktsfrihet och fortsätter att bräka bullshit.



Varför då denna uppsats? Nåmen, det förstår ni väl? Efter ett påstående på en debatt idag blev jag kallad "Jävla idiot" av en meningsmotsåndare som inte tålde min provokation, varför jag i mitt stilla sinne skapade ovanstående lilla essä.

I flera månader har vi härjat om att vår DVD-spelare inte fungerar. Vi har undrat hur sjutton det kan komma sig, då digi-boxen funkar som den skall, tv:n är i (nåja) toppskick och spelaren ifråga fungerar då vi kopplar den till en annan tv. Härom veckan insåg jag problemet, efter att ha gjort en massiv omkoppling av alla sjuttiotusen sladdar som gömmer sig bak elektroniken.

Jag hade inte DVD-kanalen inställd på tv:n.

Nolot, eller vad?

* Ett mycket enkelt sätt för skräckfilmer att inte skrämma tittare är att referera till sig själv som en film, eller skämta om hur usla andra skräckfilmer och filmuppföljare är.
* En mördare som hälften av tiden springer in i väggar och andra tidshalvan får saker kastade på sig är inte skrämmande. Srsly. Hur sjutton får du livet av folk, egentligen?
* Som om det inte räckte med att mördaren är en inkompetent bastard  är personerna i filmen minst sagt korkade. Shit: en film om en mordvåg går på bio - några ungdomar blir mördade - du är ensam hemma -  du hör konstiga ljud - du får ett samtal som slutar med att uppringaren vill ta livet av dig. Vad gör du? Flyr du? NEJ, du stannar i ditt hus, låser in dig och försöker ringa vakten! Fucking helvete, du FÖRTJÄNAR att dö, b*tch!
* Inte nog med att karaktärerna är tappade bakom en vagn; man känner ingen som helst sympati med dom. Man ÖNSKAR nästan att mördaren ska ta livet av dom. Snälla, gör det nu redan, så att lidandet förkortas. Ja, vårat, alltså.
* En film som inte vet om den ska vara en mindre lyckad deckargåta, sämre producerad skräckfilm eller  angstigt tonårs-highschool-kärleks-drame-komedi-shit är inte bra. Aldrig. Någonsin.
* Åh, och som journalist: Gale Weathers. Vilken kvinna. Hon är arrogant, känslokall, bitchig, divig, går på som en fucking ångvält utan MINSTA etisk känsla i kroppen - och hon är ÄNDÅ en stjärnreporter? Fan anamma, jag MÅSTE ju bara lyckas i en sådan branch!

Summa sumarum: Jag hatar Scream. Särskilt tvåan. Dö, nu redan!

Jo, alltså, jag vet att jag skrivit mycket om Israel-Palestina-konflikten på sistone, och jag vet likaså att det jag skriver här inte betyder ett fucking jota i det stora hela, då jag bara är en ynklig bloggare och de är långt borta, mycket mäktiga och icke i stånd att förstå mitt språk. Men: Snälla, rara Israel och Palestina: Skärp er.

Våld löser inga konflikter. Tvärt om: Det gör saken värre. Då Hamas bombar Israel bombar Israel Gaza och dödar många människor, varför de civila blir arga (och varför, kantänkas?) och detta föder hat, som föder hämnd, som föder mer våld. Det är en ond cirkel!

Nej, fred nås om element som föder extremism tas bort - dvs, om fattigdom, nöd och korruption bekämpas och om ett tryggt samhälle byggs upp. Ja, och så kunde det ju hjälpa om båda sidorna slutade skjuta på varandra, också.

Ett litet hejhej till Mannen Som Kollade In Min Blogg. Välkommen åter bara! Jag KAN vara saklig ibland, bara jag vill och orkar. Och lite lärd är jag allt... *grin*

Ah, Forrest Gump, min hjälte!
Reportrar: "Varför springer du? Springer du för världsfreden, för kvinnosaken?"
Gump: "Jag kände bara för att springa."

Jag har aldrig tidigare sett Forrest Gump. På allvar. Men bra var den, i alla fall. Och jag fick en sån oerhörd lust att springa...

Men nu skall jag springa till sängs.* Ny skoldag imorgon. Tack för att ni läste världens kortaste och mest intet-fucking-sägande inlägg någonsin - vi ses imorgon!

*= Se där; jag övar mig på dåliga åsnebryggor! Alltid bra att kunna.

I brist på bättre - och för att jag nyligen (åter)upptäckt infoga-bild-verktyget, så ger jag er Kimi - the hamstercat!

Ska det behöva ta 20 jävla minuter innan ett inlägg publiceras? Hallå, blogghelvete, reagera!

_________

Och så, så gjorde bloggen så. "Månadens grejs - december" finns nu i bloggen bara ni scrollar ner liite, lite, pikulite.Tack, söta bloggulle, pusi pusi!