Dagens fundering...
Om du har en kritisk massa, går du då och petar på den med en pinne för att "få den att lugna ner sig?" Nej, tänkte väl inte det.
Se det här inlägget som en pik (a-HA!) i riktning mot mellanöstern-kriserna.
Se det här inlägget som en pik (a-HA!) i riktning mot mellanöstern-kriserna.
Det där är ju jag, då.
Studerandes allmänna aktivitet, alt. "Nu vaar e jul o ja böv ha studiepoäng!"
Häromdagen, det vill säga idag av alla dagar, befann jag mig i aha-to-de-kahamill för att idka studerande. (OBS. Studerande, inte studieliv.) När jag så satt där märkte jag två saker: A) Jag lär mig faktiskt något, och B) Fan vad jag har mycket kvar att göra innan jag kan ta jullov. Denna tanke fick mig att bli lite småstressad.
Inte för att jag borde klaga. Jag har haft många tillfällen på mig att fixa undan en del av mina kurser tidigare. Märk väl, en del. Resten verkar just nu bara klumpa sig kring mig. Inte nog med det; ALLA kurser är utan tvekan skitviktiga, och bevare mig om jag lämnar bort från någon för att gå på en annan, eller, som, för att andas.
Nå, mina kurser ÄR faktiskt viktiga, då jag enligt planerna ska ta kandidaten i år och jag då behöver de kurserna. Dessutom är det ju alltid gött med studiepoäng, för annars ryker studiestödet. Men varför samtliga kurser ska kasta sig mot mig som självmordsbenägna lämmlar just NU vete fan.
Och så är det det här med studiestödet. Jag började tänka på det idag, och såsom systemet är just nu suger det svettig hästflicka. För att klara kraven på att bli klara så fort som möjligt bör man jobba rent ut sagt häcken av sig. "Jobbar du inte HÅRTHÅRTHÅRT hela tiden och SKITER i din fritid blir du utan studiestöd!" Eller, nå, så illa är det inte riktigt, men nästan nog. Jag menar, visst, begränsningar av studietiden i all ära. Man kan, och bör, inte studera i 10+ år utan att "bli nå't", som far min säger. MEN man ska inte heller sättas på ett fucking rullande band som skapar magistrar, och detta av två orsaker: a) alltför många magistrar gör att "vi" inte längre är en "elit" (det vill säga, arbetsmöjligheterna minskar drastiskt) samt b) vi får magsår. Alltså: Arbetsbördan för att klara kraven på lämplig studietid blir ibland rent ut sagt övermäktig. Och om man inte klarar det så ja, då tas din enda (?) inkomst, det vill säga studiestödet, från dig, sådär bara.
Däremot vet jag av egen erfarenhet att alla inte är flitiga studenter som hela tiden tar kurser och arbetar häcken av sig för att bli klara. Och det behöver man inte heller vara, anser jag. Man HAR rätt att slappa lite ibland. Men om man bara sitter och slörunkar då man egentligen ska läsa på tent, ja, då får man skylla sig själv när kravbreven från KELA dyker upp i brevlådan. (Oh, shit, appropå det... Jag har TENT imorgon! Iiii...)
Inte för att jag borde klaga. Jag har haft många tillfällen på mig att fixa undan en del av mina kurser tidigare. Märk väl, en del. Resten verkar just nu bara klumpa sig kring mig. Inte nog med det; ALLA kurser är utan tvekan skitviktiga, och bevare mig om jag lämnar bort från någon för att gå på en annan, eller, som, för att andas.
Nå, mina kurser ÄR faktiskt viktiga, då jag enligt planerna ska ta kandidaten i år och jag då behöver de kurserna. Dessutom är det ju alltid gött med studiepoäng, för annars ryker studiestödet. Men varför samtliga kurser ska kasta sig mot mig som självmordsbenägna lämmlar just NU vete fan.
Och så är det det här med studiestödet. Jag började tänka på det idag, och såsom systemet är just nu suger det svettig hästflicka. För att klara kraven på att bli klara så fort som möjligt bör man jobba rent ut sagt häcken av sig. "Jobbar du inte HÅRTHÅRTHÅRT hela tiden och SKITER i din fritid blir du utan studiestöd!" Eller, nå, så illa är det inte riktigt, men nästan nog. Jag menar, visst, begränsningar av studietiden i all ära. Man kan, och bör, inte studera i 10+ år utan att "bli nå't", som far min säger. MEN man ska inte heller sättas på ett fucking rullande band som skapar magistrar, och detta av två orsaker: a) alltför många magistrar gör att "vi" inte längre är en "elit" (det vill säga, arbetsmöjligheterna minskar drastiskt) samt b) vi får magsår. Alltså: Arbetsbördan för att klara kraven på lämplig studietid blir ibland rent ut sagt övermäktig. Och om man inte klarar det så ja, då tas din enda (?) inkomst, det vill säga studiestödet, från dig, sådär bara.
Däremot vet jag av egen erfarenhet att alla inte är flitiga studenter som hela tiden tar kurser och arbetar häcken av sig för att bli klara. Och det behöver man inte heller vara, anser jag. Man HAR rätt att slappa lite ibland. Men om man bara sitter och slörunkar då man egentligen ska läsa på tent, ja, då får man skylla sig själv när kravbreven från KELA dyker upp i brevlådan. (Oh, shit, appropå det... Jag har TENT imorgon! Iiii...)
Sveitto som en liten balle
Japp. Som ni så tydligt kunde utläsa ur min alltigenom klara och tydliga rubrik har eder lilla öster-fucking-botten - utdelare just kommit hem från en runda norrut. Han besökte vidunderliga platser som Kokko-cola (Kokkola), Kväva laxar (Kvevlax), Yeah,Peace (Jeppis), Ohvanajs (Oravais) och Nykaabi (Nykarleby).
Vägen var alltigenom god mot såväl mig som min hyrda skåpbil. Inga större fadäser hände, till skillnad från förra gången (Åh, fan, jag glömde ju berätta om den... Fy på mig) och jag nådde såväl ALLA utdelningsställen plus några till utan minsta lilla problem. Whoppdi-effing-do.
Jag har kommit in i arbetet nu, tycker jag. Visst, det är tungt att vara utdelare, och postmännen ÄR yberdjävliga, men jag gillar det. Det är ett fritt arbete, och jag får ju göra nåt jag gillar: Köra bil och få betalt för det! Så, jag har börjat trivas i rollen som utdelare av Papper.
Vad gav dagens fysiska/mentala resa för lärdomar, då? Nå, förutom det att jag i något skede såg en eldtext på himlen som läste KÖP NYA SKOR, ETY DE GAMLA ÄR DÅLIGA fick jag inga betydande visioner. Det regnade. Och mina sockor är blöta. Och jag är svettig som en balle. Ja, det var det vad min rubrik sa, om någon inte kunde uttyda den.
Helt sådär appropå den där reklamen för den där nya krogen (?) Cuba som fanns på baksidan av förra numret - ni vet, den där "Cuba har öppnat! Om du inte tror oss, kolla Skillnaden fyra!" Ni vet vilken jag menar, va? Den spontana reaktionen på en sådan reklam vore väl "vad gör det för skillnad, det är ju ändå samma gamla diktator." Fast det är väl bara jag som låtsas vara rolig.
Ifall ni kunde tyda ut NÅGOT vettigt ur detta inlägg är ni fan värda Nobelpriset i Litteratur, för inte ens jag fattar vad jag skrivit.
Humör: Trött, ska sovÅHFANNUKOMMERHERORES!
Denna resas soundtrack: The Offspring - Million Miles away. Alternativt "Här kommer lilla Ludde, håhå jaja."
Frid med er, och minns att Storebror ser er!
Vägen var alltigenom god mot såväl mig som min hyrda skåpbil. Inga större fadäser hände, till skillnad från förra gången (Åh, fan, jag glömde ju berätta om den... Fy på mig) och jag nådde såväl ALLA utdelningsställen plus några till utan minsta lilla problem. Whoppdi-effing-do.
Jag har kommit in i arbetet nu, tycker jag. Visst, det är tungt att vara utdelare, och postmännen ÄR yberdjävliga, men jag gillar det. Det är ett fritt arbete, och jag får ju göra nåt jag gillar: Köra bil och få betalt för det! Så, jag har börjat trivas i rollen som utdelare av Papper.
Vad gav dagens fysiska/mentala resa för lärdomar, då? Nå, förutom det att jag i något skede såg en eldtext på himlen som läste KÖP NYA SKOR, ETY DE GAMLA ÄR DÅLIGA fick jag inga betydande visioner. Det regnade. Och mina sockor är blöta. Och jag är svettig som en balle. Ja, det var det vad min rubrik sa, om någon inte kunde uttyda den.
Helt sådär appropå den där reklamen för den där nya krogen (?) Cuba som fanns på baksidan av förra numret - ni vet, den där "Cuba har öppnat! Om du inte tror oss, kolla Skillnaden fyra!" Ni vet vilken jag menar, va? Den spontana reaktionen på en sådan reklam vore väl "vad gör det för skillnad, det är ju ändå samma gamla diktator." Fast det är väl bara jag som låtsas vara rolig.
Ifall ni kunde tyda ut NÅGOT vettigt ur detta inlägg är ni fan värda Nobelpriset i Litteratur, för inte ens jag fattar vad jag skrivit.
Humör: Trött, ska sovÅHFANNUKOMMERHERORES!
Denna resas soundtrack: The Offspring - Million Miles away. Alternativt "Här kommer lilla Ludde, håhå jaja."
Frid med er, och minns att Storebror ser er!