Vad Jag Såg Från Mitt Köksfönster

Allt från fysisk våldtäkt till rektorsskämt och poke my face. Tack, filmteamet, vår resa till Hangö var un-der-bar! Närsomhelst igen bara.
(Förvänta er en full review imorgon.)

Här sitter man i Finlands soligaste stad, och ska göra tv-program... Om hur den inte är så solig. 

Tisdag kväll, Ollis:
Deea: "Jag cyklar nog gärna hem, vet ni, men någon SKÖT SÖNDER MITT BAKDÄCK just."
Jag: "Sköt någon sönder ditt bakdäck?"
Deea: "Jaa! Jag cyklade helt fredligt då bakdäcket plötsligt bara small till!"
Jag: "Säkert någon sniper uppe på Rewell center-taket."

Torsdag kväll, Pre-Pampas sitzen

Kaveri: "Vem fan har skrivit 'varattu' på bordsduken?"
Jag: "Det var jag, så ingen skulle ta våra platser."
Kaveri 2: "Men vaföri skreiv int du 'Opptäjji'?" (upptaget, red. anm.)
Jag: "Vet int. Men, se här: Jag skrev det där UPP OCH NER!" *pekar på andra sidan bordet*
Kaveri: "Ja, det ser ut precis som det du inte skrev upp och ner..."

Fredag kväll, Fontana:

Calle: "Jag vill ha något att dricka. Något som släcker törsten."
Emmi: "Vatten."
Jag: "Öl."
Calle: "Haha, fyllo!"

Följande diskussionsuttag visar aningen på hur Pampas 2009 såg ut, och fungerar även som bokslut på det (möjligen) sista Pampas jag någonsin var på. Ifall citaten inte är 100% korrekta ber jag hövligen om ursäkt.

På väg till kvällsfesten!!1*¤%&

Snart dags för mellanfest...

Krapula...........




..........




Borde inte ha deltagit i Pre-pampas-sitzen igår.

Dags att börja dricka igen?

Och så börjar det igen...

Jag skulle vilja påstå att öl inte hjälper mot depression, men by God, det gör det. Det och en galen småkusin.

Trots dagens vedermödor for man alltså ut ikväll. Vi stack till Ollis på "en öl", som det så fint brukar heta, för att lugna mina nerver. Jag tror att det lyckades för tillfället.

Att småkusin fanns där för att berätta fina skämt hjälpte minsann till!

Jag vill på riktigt skriva något nu. Något uppseendeväckande. Något kul.
Men jag orkar inte.

Jag är deppad.

Jahapp. Det blev vår.

Kom inte nära. Jag bits.

Till att börja med drack jag kaffe till frukost. Jag åt inget till.



Sedan nös vår katt, Kimi. Han brukar göra det.




Min fästmö var en flitig studerande och gick på föreläsning.




Nu ska jag ut på en promenad. Det här är min outfit för idag.

Alltså, nog är det otroligt bra att de som har hand om dagens unga också vet om vad som händer bland de unga.

Anonym Person 1, hihi: "Nää, alltså, de unga mår nog inte dåligt idag:"

Anonym Person 2, hihi: "Det är ju bara en liten del av ungdomarna som mår dåligt, medan den stora majoriteten mår bra, så det är ju inget stort problem!"

Anonym Person 3, hihi: "Det här är inget problem och vi ska utreda den här saken själva!"

Se på mig, jag har en blogg på bloggtoppen.se. Jag är TUFF. *vanvettigt smil*

Läraren på hösten: "Ja, nog får ni jobb, och får ni inte jobb kan ni alltid starta ett eget företag!"

Dagens föreläsare: *berättelser om hur hon måste jobba mer än åtta timmars arbetsdag, med oregelbundna tider, och hur hon ständigt måste vara skärpt för att alls få fortsätta jobba och att hon ÄNDÅ inte blir rik på företagandet*

Skämt åsido. Jag gillar mitt (framtida) jobb!

Nu är det Den Där Tiden På Året tm, och Den Stora Striden I Moskva tm kommer snart att stå.

Och som ni vet är jag en kulturbög med smak för det obskyra, varför jag GIVETVIS ska kommentera årets Eurovision Thong Contest här i min blogg, ÄNDA FRAM TILL DESS HELVETET HAR VARIT!!1

Åh, den här våren kommer att bli så LOOLIG!

Ja, nu då presentationen är över för den här gången ska jag väl gå rakt på sak, då, och jämföra Våra Länders bidrag tm. Alltså, Finland mot Sverige, utan resten: Vem vinner?

Mitt svar: Ingen.

Waldo's People, som företräder De Tusen Skökornas Land i Moskva i vår, har en förvisso riktigt bra låt. Sådär passligt party och riktigt normalt europop-trance-schlager-dragig under galoscherna. Problemet är väl bara det att den har gjorts många gånger förut. Den är, så att säga, inget nytt. (NEJ, jag deltar inte i plagiat-debatten här, för med tanke på VART låthelvetena skickas och i VILKEN tävlig de ställer upp är blotta påståendet om plagiat skrattretande.)

La Woix, å andra sidan, är ju rent ut sagt fruktansvärd.

Sorry nu ba', men det är den.

Jodå, den är originell, det ger jag den i alla fall. Men Gud i himelin vad den är TRIST. Och dansarna...

Ja, jag vet, de deltar inte i låten mer än att se snygga ut, men då de inte ens klarar av DEN lilla uppgiften är det ganska horribelt. Dansa lite stelare, will you?




Disclaimer: Inlägg i denna serie kommer att skrivas än mer hatiska än de övriga inläggen i denna blogg. Låtar kommer att sågas brutalt och hela arrangemanget kommer verbalt att pissas på. Bara för att jag kan. Det betyder däremot INTE att jag inte gillar Eurovisionen. För det gör jag inte. Eller......

Rubriken må vara missvisande då spelet som skall avnjutas idag inte är Drakar och Demoner, utan Dungeons and Dragons, men sådant händer.

Idag tvättar man kläder då, alltså, alltmedan Finntroll spelar i bakgrunden. Lustigt, måhända, då troll vanligtvis är smutsiga och skitiga, men så har även våra kläder varit fram tills idag.

Och troll och drakar och demoner passar ju så bra ihop med varandra, eller hur?

Om en groda pussar en prins, blir prinsen då förvandlad till groda?

...Min KAFFEKOKARE gick just sönder.

Vad i helvetet är det här för dag? Fredagen den fucking trettonde upphöjt i tretton?

Dit for mina planer för sommaren. Tack som fan bara! *svär*

Fuck, inte behöver ni väl säga sådär rakt på sak att jag har gaser!

Nej, men idag fick man sin första skriftliga varning någonsin. För att ens lägenhet luktar!

Sedan när har en lägenhet där människor bor inte luktat?

Det är stundvis riktigt bra med självinsikt. Även om det tar helt fittigt sjukt med sådan, ibland. (Ursäkta för användningen av f-ordet, människor. Glad kvinnodag, för den delen.)

Så ja, jag har funderat en hel del de här senaste dagarna. På livet, universum och allting, som någon för länge sedan sa. Och jag har, efter en hel del tänkande, kommit till en slutsats om mig själv som... Tja, känns jävligt obekväm. Därför ska jag skriva av mig lite, tänkte jag. (hejhej, debatt-på-x3m-communitien. *vinkar*)

Så ja, var börja? Eller, fuck, var börja skriva om saker på ett kryptiskt vis (för jag vill ju inte hänga ut mig själv, hihi) så att ingen förutom jag förstår ett skit? Eller något ditåt.

Depression hade jag en gång i tiden. Det har jag alltid sagt: jag hade det EN GÅNG I TIDEN. Inte längre. Depressionen byggde igen på skit som låg och skräpade, och det värsta är att... Jag inte vet om den här skiten någonsin har blivit uppstädad. Med tanke på mig själv och mitt sinnelag är det nästan troligast att den aldrig blivit det. (Lustigt att jag tar till städ-allegorin, i en lägenhet som alltsom oftast är ostädad. Hej, undermedvetna?)

Missförstå mig fel. Deppad, det är jag inte. Inte heller är jag någon såndär emo-kille som skär mig för att det är pop (men kolla inte efter ärr på mig imorgon, för Kimi har klöst mig så attans) men någonstans ska väl den här överfulla bägaren av kakka tömmas.

Och den töms i form av stress. Lustigt men sant. Men en överfull bägare av stress känns inte heller sådär värst kiva, så DEN måste också tömmas, på sätt eller annat. Och sådär rullar det på. Igen, och igen, och igen.

Tills jag då helt nyligen insåg det här, vill säga.

Om någon förutom jag förstod ett enda dyft av det där bjuder jag människan på öl, ta mig tusan!

Srsly. I feel shitty.

Chipsen är framdukade. Check.
Filmerna är presenterade. Check.
Ölen är nedkyld. Check.
Folket är hä... äh.

"Har ni fest, eller? Men var är brudarna?"

a) Krogen El Gringo här i stan har totalrenoverat sina toalettutrymmen
b) Dessa utrymmen luktar än mer skit än vad de gjorde INNAN renoveringen
c) Det står "förbjudet att ta in dricka" endast på den ENA dörren. Gissa vilken?

...O, varför finnes du?

Kaffe och tortillachips?

Vore jag en näringsterapeut skulle jag skjuta mig själv.

The smell... I-I can't... Take it... Much longer... *kastar ut den gamla kattmaten*