Kan du förstå mig, förstår jag dig...
Kan du förstå mig, förstår jag dig. Hur väl stämmer detta inte, med tanke på vad som händer i vår värld? Lyssnade på The Unforgiven II idag, och medan raketerna smäller kring mig vet jag att det smäller annorstädes också. På ett betydligt mer dödligt sätt.
What I've felt, what I've known
Turn the pages, turn the stone
Behind the door, should I open it for you....
En aningen vemodig känsla har man, denna nyårsafton. Jag vill trots allt önska er
ett gott nytt år 2009, och fortsätter lyssna på musiken. Och fortsätter hoppas.
What I've felt, what I've known
Sick and tired, I stand alone
Could you be there, 'cause I'm the one who waits for you
Or are you unforgiven too?
Indragna raketer
De har dragit in en massa raketer från marknaden inför nyårsfirandet här i Finland. Var raketerna måhända av palestinskt ursprung... Öhöööh
Seriöst...
...Jag somnade nyss. Hur trött får man vara? Jag skyller på förkylningen.
Kvällstidningar
Ursäkta för inläggsstormen (herregud, två inlägg på tre timmar!) men jag måste bara skriva av mig.
Kvällstidningar, alltså. Upphör aldrig att förvåna. De verkar göra tappra försök att lyfta upp historier om personer som råkat ut för något fruktansvärt, och dessa personer vill som Magnus Betnér så fiffigt sa att "någon ska ta ansvar för det här nu." Det lyckas... INTE riktigt alltid.
Till exempel. Jag inser nog minsann att det svider att förlora 200000 euro på nätpoker, men frågan är ju då "vem som ska ta ansvar för det här nu." Vem, måhända? Samhället? Eller - här är en tanke - individen själv? Det är ju knappast Kela som tvingade killen att satsa alla sina pengar på en enda sketen hand, inte sant? Och vem var det som började spela i första hand? Staten, hmm?
Alltså, nog förstår jag också att det svider att förlora en hel massa pengar på en enda gång. Men om tidningarnas mål är att väcka medlidande över de idioter de lyfter upp på löpsedlarna så - sorry nu bara - det lyckas inte. Tvärtom, de framstår som så jäkla löjliga då de står där och gråter för att de blev utslängda från krogen "bara för att jag var naken, buhu." Typ.
Är det däremot så att tidningarna lyfter upp de här människorna för att håna deras idioti, så ja, då lyckas de verkligen! Frågan är ju då bara ifall det är etiskt rätt, men camoon. Lite kul får man väl ha.
Kvällstidningar, alltså. Upphör aldrig att förvåna. De verkar göra tappra försök att lyfta upp historier om personer som råkat ut för något fruktansvärt, och dessa personer vill som Magnus Betnér så fiffigt sa att "någon ska ta ansvar för det här nu." Det lyckas... INTE riktigt alltid.
Till exempel. Jag inser nog minsann att det svider att förlora 200000 euro på nätpoker, men frågan är ju då "vem som ska ta ansvar för det här nu." Vem, måhända? Samhället? Eller - här är en tanke - individen själv? Det är ju knappast Kela som tvingade killen att satsa alla sina pengar på en enda sketen hand, inte sant? Och vem var det som började spela i första hand? Staten, hmm?
Alltså, nog förstår jag också att det svider att förlora en hel massa pengar på en enda gång. Men om tidningarnas mål är att väcka medlidande över de idioter de lyfter upp på löpsedlarna så - sorry nu bara - det lyckas inte. Tvärtom, de framstår som så jäkla löjliga då de står där och gråter för att de blev utslängda från krogen "bara för att jag var naken, buhu." Typ.
Är det däremot så att tidningarna lyfter upp de här människorna för att håna deras idioti, så ja, då lyckas de verkligen! Frågan är ju då bara ifall det är etiskt rätt, men camoon. Lite kul får man väl ha.
Ha' ma' ssett på maken
Inlägget kunde lika väl heta "Om Israel, araberna och bomber däremellan" för det är kring detta ämne jag skall härja idag.
Jo, alltså, vi vet ju alla att araberna är Onda Och Illsinniga Med Planer På Att Krossa Israel, och att israelerna är de goda, typ. Vi vet ju alla också att De Fruktansvärda Muslimerna skoningslöst bombar Riket Israel med sina raketer, och att de håller på att lära sig att sikta. Israelerna, å andra sidan, unleashar helvetet på jorden och total-fet-krossar Gazaremsan med sin militärmakt of death. Hur var statistiken nu, 200 hamasianer mot en israel? Spänningen stiger medan vi ser hur det utvecklas.
DÄREMOT, om vi ser på nyheten ur en liten annan vinkel, inser vi snart att Israel är översittarna som Fetbombar De Stackars Små Palestinierna Till Döds och att De Stackars Små Palestinierna ju aaaldrig skulle kunna tänka sig att göra något FEL, alls. Vad sa du? Åh, det där uttalandet att vi ska krossa staten Israel och spotta på deras gravar? Ja, men det är ju så man SÄGER, vet du väl? Haha, vi är ju ändå buddies, vi alla här nere i remsan...
Ser ni vad jag menar? Ska jag vara ärlig gör jag det inte heller, men jag ska göra ett tappert försök att bena ut saker och ting.
Point ett: Vinkling is teh shit, alltså
Den här konflikten är verkligen hett mediestoff. Kasta in lite kriget mot terrorismen och prat om det-där-som-hände-under-1900-talet-ni-vet så har vi fucking Dallas, bara med LITE mera eldkraft. Och i sann journalistisk andra så vinklar vi utav bara helvete så att det blir om möjligt ÄNNU mer intressant. Publiken har i efterhand två möjliga val: Antingen är Israelerna de goda som terroriseras av skurkarna från remsan, eller så är Israel en fet översittare som bombdödar civila på löpnade band utan minsta provokation. Så har vi fred på jorden (nå, inte riktigt) och alla är nöjda med dramat i tv-rutan. Och i takt med att bilderna av Sönderbombad Mellanöstern pumpas in i våra rutor glömmer vi fridfullt bort den gamla tesen "det är aldrig ENS fel då TVÅ träter" så länge vi har någon att hålla på i denna världspolitikens hockeymatch.
Point två: Skit i människoliv bara vi får bra media
Vi hör "en israel dödades idag i en raketattack varför Israel bombade gazaremsan. 200 palestinier dödades." Vad tänker vi? "Nejmen, så FRUKTANSVÄRT. VAR ska allt detta dödande sluta?" Nej. Beroende på vem vi håller på bannas vi i den andra parten i konflikten, alternativt önskar vi livet ur båda för att få ett slut på skiten. Antingen det, eller så bänkar vi oss bara framför dumburken och njuter av de (ursäkta ordvalet) dödligt vackra bilderna. För, som sagt, den här konflikten ÄR hett mediestoff.
Dessutom är vi inte ett dyft bättre än romartidens gladiatorpublik. Vi får av vårt dagliga bröd och skådespel precis som de, med den skillnaden att vi har ett medium mellan oss och de som dödas. Istället för att skrika av förtjusning över blodet som strittar tycker vi måhända att det är vidrigt att någon kan bete sig sådär, men det är väl för att vi är så civilicerade nuförtiden, typ.
På någon vänster är det ganska vidrigt att vi inte tänker mer på saken då vi får höra om att ett hundratal människoliv slocknat på en gång. De har reducerats till spelpjäser i ett megastort schackspel, och det är åskådarna som snart blir matta. Vilket får mig osäkt att tänka på
Point tre: Why can't we all get along?
Det finns två lösningar på den här konflikten. Antingen bombar de varandra tillbaks till stenåldern och vi slipper tänka mer på saken, eller så skapas det faktiskt varaktig fred där nere. Det händer först då båda sidorna orkar se upp ur sin egen navel och börjar betrakta saken ur ett lite mer objektivt perspektiv. Nej, det är inte bara den ena partens fel. Ja, ni kan båda lägga ned vapnen, för det blir bättre fred då. Ni kan faktiskt båda sluta tala om att utplåna den andra perten, tack så mycket.
Först då såväl israeler som palestinier lär sig att reda ut problemen och tillsammans eller var för sig med den andras hjälp skapa ett tryggt samhälle för alla att leva i kan någon form av fred på jorden uppnås.
Well, I'm a dreamer?
Näh, jag tror nog snarare att de kommer att slita halsarna av varandra. Men lite får man väl hoppas, i alla fall.
Jo, alltså, vi vet ju alla att araberna är Onda Och Illsinniga Med Planer På Att Krossa Israel, och att israelerna är de goda, typ. Vi vet ju alla också att De Fruktansvärda Muslimerna skoningslöst bombar Riket Israel med sina raketer, och att de håller på att lära sig att sikta. Israelerna, å andra sidan, unleashar helvetet på jorden och total-fet-krossar Gazaremsan med sin militärmakt of death. Hur var statistiken nu, 200 hamasianer mot en israel? Spänningen stiger medan vi ser hur det utvecklas.
DÄREMOT, om vi ser på nyheten ur en liten annan vinkel, inser vi snart att Israel är översittarna som Fetbombar De Stackars Små Palestinierna Till Döds och att De Stackars Små Palestinierna ju aaaldrig skulle kunna tänka sig att göra något FEL, alls. Vad sa du? Åh, det där uttalandet att vi ska krossa staten Israel och spotta på deras gravar? Ja, men det är ju så man SÄGER, vet du väl? Haha, vi är ju ändå buddies, vi alla här nere i remsan...
Ser ni vad jag menar? Ska jag vara ärlig gör jag det inte heller, men jag ska göra ett tappert försök att bena ut saker och ting.
Point ett: Vinkling is teh shit, alltså
Den här konflikten är verkligen hett mediestoff. Kasta in lite kriget mot terrorismen och prat om det-där-som-hände-under-1900-talet-ni-vet så har vi fucking Dallas, bara med LITE mera eldkraft. Och i sann journalistisk andra så vinklar vi utav bara helvete så att det blir om möjligt ÄNNU mer intressant. Publiken har i efterhand två möjliga val: Antingen är Israelerna de goda som terroriseras av skurkarna från remsan, eller så är Israel en fet översittare som bombdödar civila på löpnade band utan minsta provokation. Så har vi fred på jorden (nå, inte riktigt) och alla är nöjda med dramat i tv-rutan. Och i takt med att bilderna av Sönderbombad Mellanöstern pumpas in i våra rutor glömmer vi fridfullt bort den gamla tesen "det är aldrig ENS fel då TVÅ träter" så länge vi har någon att hålla på i denna världspolitikens hockeymatch.
Point två: Skit i människoliv bara vi får bra media
Vi hör "en israel dödades idag i en raketattack varför Israel bombade gazaremsan. 200 palestinier dödades." Vad tänker vi? "Nejmen, så FRUKTANSVÄRT. VAR ska allt detta dödande sluta?" Nej. Beroende på vem vi håller på bannas vi i den andra parten i konflikten, alternativt önskar vi livet ur båda för att få ett slut på skiten. Antingen det, eller så bänkar vi oss bara framför dumburken och njuter av de (ursäkta ordvalet) dödligt vackra bilderna. För, som sagt, den här konflikten ÄR hett mediestoff.
Dessutom är vi inte ett dyft bättre än romartidens gladiatorpublik. Vi får av vårt dagliga bröd och skådespel precis som de, med den skillnaden att vi har ett medium mellan oss och de som dödas. Istället för att skrika av förtjusning över blodet som strittar tycker vi måhända att det är vidrigt att någon kan bete sig sådär, men det är väl för att vi är så civilicerade nuförtiden, typ.
På någon vänster är det ganska vidrigt att vi inte tänker mer på saken då vi får höra om att ett hundratal människoliv slocknat på en gång. De har reducerats till spelpjäser i ett megastort schackspel, och det är åskådarna som snart blir matta. Vilket får mig osäkt att tänka på
Point tre: Why can't we all get along?
Det finns två lösningar på den här konflikten. Antingen bombar de varandra tillbaks till stenåldern och vi slipper tänka mer på saken, eller så skapas det faktiskt varaktig fred där nere. Det händer först då båda sidorna orkar se upp ur sin egen navel och börjar betrakta saken ur ett lite mer objektivt perspektiv. Nej, det är inte bara den ena partens fel. Ja, ni kan båda lägga ned vapnen, för det blir bättre fred då. Ni kan faktiskt båda sluta tala om att utplåna den andra perten, tack så mycket.
Först då såväl israeler som palestinier lär sig att reda ut problemen och tillsammans eller var för sig med den andras hjälp skapa ett tryggt samhälle för alla att leva i kan någon form av fred på jorden uppnås.
Well, I'm a dreamer?
Näh, jag tror nog snarare att de kommer att slita halsarna av varandra. Men lite får man väl hoppas, i alla fall.
We're off
...to ISENGARD!
Nå nej, på öl bara.
Nå nej, på öl bara.
Sjukhet
Hjärnan fylld med snor och halsen försöker ständigt smita. Ungefär så känns det nu. Trevligt att vara förkyld. Verkligen.
Undrar om det var Anna eller Kimi som smittade mig?
Undrar om det var Anna eller Kimi som smittade mig?
Önskedröm
*en nyhetssändning någon gång i framtiden*
(Ding) "Hej och välkomna till TV-Nytt. Idag blev det fred på jorden, varför vi inte egentligen har några nyheter utan istället får ni höra en näktergals sång i d-dur."
Men, på någon vänster skulle väl nog någon i världen fucka upp över något, ändå.
Well, I'm a dreamer.
Det här kan ni se som min GOD JUL-hälsning åt er alla!
(Ding) "Hej och välkomna till TV-Nytt. Idag blev det fred på jorden, varför vi inte egentligen har några nyheter utan istället får ni höra en näktergals sång i d-dur."
Men, på någon vänster skulle väl nog någon i världen fucka upp över något, ändå.
Well, I'm a dreamer.
Det här kan ni se som min GOD JUL-hälsning åt er alla!
Åh, förresten...
...Vår katt har feber.
Länge sedan sist
Det verkar som om jag inte uppfyllt mina online-plikter på sistone. Bloggen har legat orörd i en månad, underbart. Nå, har man fullt (hick) upp så har man.
Jullov då, äntligen. Inte en minut för tidigt. Samtidigt undrar jag vart hösten har tagit vägen. Medieutbildningen är rasande kul, och visst går tiden i rasande takt. Den berömda mediestressen höll sig borta hela hösten men inföll de senaste två veckorna.
Jag kunde inte ana att det skulle ta på SÅ mycket att göra film. Vi arbetade till sent på kvällarna med filmningen, och i klippningsskedet satt vi långt om länge och bannades i saknade bilder och vår egen dumdristighet i filmningsskedet. Men en film blev det, sanna mina ord. "Grisarnas Planet" är typ den bästa Pampone-leffan ever, och så fort den komme rpå youtube ska jag posta den här.
Så, glad jul på er, grisar! I morgon smäller det.
Jullov då, äntligen. Inte en minut för tidigt. Samtidigt undrar jag vart hösten har tagit vägen. Medieutbildningen är rasande kul, och visst går tiden i rasande takt. Den berömda mediestressen höll sig borta hela hösten men inföll de senaste två veckorna.
Jag kunde inte ana att det skulle ta på SÅ mycket att göra film. Vi arbetade till sent på kvällarna med filmningen, och i klippningsskedet satt vi långt om länge och bannades i saknade bilder och vår egen dumdristighet i filmningsskedet. Men en film blev det, sanna mina ord. "Grisarnas Planet" är typ den bästa Pampone-leffan ever, och så fort den komme rpå youtube ska jag posta den här.
Så, glad jul på er, grisar! I morgon smäller det.