... Och bara för att jag kan...
Sagan om Dvärgakrigen, Författad av En Bard
*bard äntrar scenen och stämmer sin harpa*
*harklar sig*
*spelar de första tonerna av Buuklubbens melodi*
Och så hände det sig, att den godhjärtade men rätt så argsinte dvärgakrigaren Neujobb begav sig ut i världen för att dräpa bilar. Han greppade sin yxa och kastade sig upp på sin trogna springare, och med ett våldsamt, falsettartat stridsrop red han ut ur dvärgastaden Rumpeklyft med näsan vänd mot Äventyret.
Han red dag som natt, och tog sällan pauser, men några bilar såg han inte till. På den tredje dagen stannade han för att vila sin sönderridna bak och stillsamt bita på sin yxas skaft alltmedan han förbannade gudarna för att de gjorde detta åt honom. Då dök trollkarlen Ballsveitt upp, fruktad vida kring för sin förmåga att blanda samman dialekter. Han gav Neujobb en förintande blick, och muttrade spöklikt fram:
"Kömmas pojk ji tu?"
Neujobb såg förvirrat på Ballsveitt, och försökte rådgöra med Sitt Inre om denne mystiske kuf möjligtvis kunde misstas för en bil. Eftersom Hans Inre dock tagit semester på obestämd tid för många år sedan blev Neujobb utan svar, och bestämde sig således för att spela med.
"Ack, jag är den godhjärtade men något argsinte dvärgakrigaren Neujobb. Vem är ni själv, vandrare?"
"Ja ji trollgubbin Ballsveitt. Hu jire me te, vafö e et så leissin?"
Neujobb ryste av obehag då han hörde rappakaljan som flödade ur trollkarlens mun, men stod emot lusten att dräpa denne man, oavsett om han var av bilras eller ej.
"Ack, min gode man, Gudarna har lagt ett geas på mig, som jag må uppfylla. Men stora faror lurar på min väg."
"Aijaa. Så du sysslar me gåsuppfödase? Ja veit no va he handlar om... Papp miin va jordbrukar han me. Kolkko undelit duun."
"Nejnej, ni missförstår! Jag har ett heligt uppdrag att dräpa alla bilar som korsar min väg, ty de förorenar vår natur. Men ack, gudarna vägrar ge mig ynnesten att fullfölja min plikt."
"Just så, så tu ji i bildräperibranschen. Men it finns e ju na framtid i hetee yrke int... Freist prov me na annit jobb iställe. Dessutom tror ja ja veit vafö et int hittar na bilar sjenn i traktren."
Neujobb hoppade till av skräck och längtan då han hörde detta, och förundrade sig över Trollkarlens förmåga att se det fördolda. Han greppade Ballsveitt i rockkragen, och lyfte upp mannen högt i luften. För trots att Neujobb var en dvärgakrigare var han nämligen skitstark!
"Min gode man,ni må genast delge mig er kunskap. Ty som ni märker är jag skitstark, och kan med lätthet spöa skiten ur er ifall ni inte lyder mig!"
"Jaa jaa. Logn ner de nu it par varv, så int ja klappar i födde. Ja ha noo vari på Åminnedansan i mina dar ja o, ska du veit." Ballsveitt muttrade irriterat ända tills Neujobb släppte honom, och magikern tog sedan god tid på sig att rätta till manteln innan han svarade.
"Sidu, Ja har in ond tvillingbror från it annit universitet. NoJob heiter han. Han ha lagt in förbannelse på gudarna så at he it ska finnas na bilar jeer på åtminstone 50 år enn. Täföri meina ja att he int finns nan framtid i hede yrke dett."
"Ack!" Utbrast Neujobb, helt ovetande om att detta var fjärde gången han uttryckte sig på detta förnedrande sätt. "Vad ska jag göra nu? Ska jag återgå till att gräva tunnlar och bygga hus, såsom min fader ville från början?" Han brast i gråt, vilket förnedrade honom om möjligt ännu mer.
"Dämp de nu nalete. Tu ska no si he ordnar se, lillpojtchin. Ja tycker vi far o leitar opp hande pöurin ti brorsa som ja har, o badar opp han nalite. Int ska han ju få gär såde åt in så vördnadsfull kar som tu int!"
Vid dessa ord gaskade Neujobb upp sig en aning, och höjde sin yxa över huvudet.
"Låt oss jaga lite bröder!" Utbrast han på ett synnerligen episkt vis. Därefter begav sig Neujobb och Ballsveitt iväg på en lång och mödofull vandring, fram till NoJobs borg Geaseborg, men denna berättelse orkar jag inte förtälja nu.
*bard exploderar i ett mångfärgat fyrverkeri, publiken dör drunkningsdöden och alla fantasyförfattare kackar i sitt eget bo*
*bard äntrar scenen och stämmer sin harpa*
*harklar sig*
*spelar de första tonerna av Buuklubbens melodi*
Och så hände det sig, att den godhjärtade men rätt så argsinte dvärgakrigaren Neujobb begav sig ut i världen för att dräpa bilar. Han greppade sin yxa och kastade sig upp på sin trogna springare, och med ett våldsamt, falsettartat stridsrop red han ut ur dvärgastaden Rumpeklyft med näsan vänd mot Äventyret.
Han red dag som natt, och tog sällan pauser, men några bilar såg han inte till. På den tredje dagen stannade han för att vila sin sönderridna bak och stillsamt bita på sin yxas skaft alltmedan han förbannade gudarna för att de gjorde detta åt honom. Då dök trollkarlen Ballsveitt upp, fruktad vida kring för sin förmåga att blanda samman dialekter. Han gav Neujobb en förintande blick, och muttrade spöklikt fram:
"Kömmas pojk ji tu?"
Neujobb såg förvirrat på Ballsveitt, och försökte rådgöra med Sitt Inre om denne mystiske kuf möjligtvis kunde misstas för en bil. Eftersom Hans Inre dock tagit semester på obestämd tid för många år sedan blev Neujobb utan svar, och bestämde sig således för att spela med.
"Ack, jag är den godhjärtade men något argsinte dvärgakrigaren Neujobb. Vem är ni själv, vandrare?"
"Ja ji trollgubbin Ballsveitt. Hu jire me te, vafö e et så leissin?"
Neujobb ryste av obehag då han hörde rappakaljan som flödade ur trollkarlens mun, men stod emot lusten att dräpa denne man, oavsett om han var av bilras eller ej.
"Ack, min gode man, Gudarna har lagt ett geas på mig, som jag må uppfylla. Men stora faror lurar på min väg."
"Aijaa. Så du sysslar me gåsuppfödase? Ja veit no va he handlar om... Papp miin va jordbrukar han me. Kolkko undelit duun."
"Nejnej, ni missförstår! Jag har ett heligt uppdrag att dräpa alla bilar som korsar min väg, ty de förorenar vår natur. Men ack, gudarna vägrar ge mig ynnesten att fullfölja min plikt."
"Just så, så tu ji i bildräperibranschen. Men it finns e ju na framtid i hetee yrke int... Freist prov me na annit jobb iställe. Dessutom tror ja ja veit vafö et int hittar na bilar sjenn i traktren."
Neujobb hoppade till av skräck och längtan då han hörde detta, och förundrade sig över Trollkarlens förmåga att se det fördolda. Han greppade Ballsveitt i rockkragen, och lyfte upp mannen högt i luften. För trots att Neujobb var en dvärgakrigare var han nämligen skitstark!
"Min gode man,ni må genast delge mig er kunskap. Ty som ni märker är jag skitstark, och kan med lätthet spöa skiten ur er ifall ni inte lyder mig!"
"Jaa jaa. Logn ner de nu it par varv, så int ja klappar i födde. Ja ha noo vari på Åminnedansan i mina dar ja o, ska du veit." Ballsveitt muttrade irriterat ända tills Neujobb släppte honom, och magikern tog sedan god tid på sig att rätta till manteln innan han svarade.
"Sidu, Ja har in ond tvillingbror från it annit universitet. NoJob heiter han. Han ha lagt in förbannelse på gudarna så at he it ska finnas na bilar jeer på åtminstone 50 år enn. Täföri meina ja att he int finns nan framtid i hede yrke dett."
"Ack!" Utbrast Neujobb, helt ovetande om att detta var fjärde gången han uttryckte sig på detta förnedrande sätt. "Vad ska jag göra nu? Ska jag återgå till att gräva tunnlar och bygga hus, såsom min fader ville från början?" Han brast i gråt, vilket förnedrade honom om möjligt ännu mer.
"Dämp de nu nalete. Tu ska no si he ordnar se, lillpojtchin. Ja tycker vi far o leitar opp hande pöurin ti brorsa som ja har, o badar opp han nalite. Int ska han ju få gär såde åt in så vördnadsfull kar som tu int!"
Vid dessa ord gaskade Neujobb upp sig en aning, och höjde sin yxa över huvudet.
"Låt oss jaga lite bröder!" Utbrast han på ett synnerligen episkt vis. Därefter begav sig Neujobb och Ballsveitt iväg på en lång och mödofull vandring, fram till NoJobs borg Geaseborg, men denna berättelse orkar jag inte förtälja nu.
*bard exploderar i ett mångfärgat fyrverkeri, publiken dör drunkningsdöden och alla fantasyförfattare kackar i sitt eget bo*
Jag lever!
Hej