ESCrapp

Nu, då Det Där Musikevenemanget Som Alla Talar Om är över för i år är det väl hög tid för en summerande diskussion. För, ni vet, en så här viktig händelse kan man ju inte undgå att tala om, länge och väl efteråt. Märk bara den lilla gnuttan av drypande sarkasm.

Jaså, Ryssland vann, och tydligen för första gången någonsin. Gratulierar bare. På ett vis kunde man ju inte vänta sig annat, då landet tydligen öst in hela statskassan i sitt bidrag. Intressant, i och för sig, då landet som är så rikt, så rikt, anser sig ha råd att kasta pengar på det där och inte på att ge mat åt, åh, 90 procent av landets befolkning? Men nej, man får ju inte blanda politik med Eurovisionen, varför vi droppar det där ämnet nu. Ryssland vann, och gott så. En sexigt barbröstad hunk tillsammans med världsbäst skridskoåk, violonspel och Timbaland slår ju aldrig fel.

Det jag främst vill tala om i det här inlägget är röstningen grannländer emellan. Jag levde nämligen i den villfarelsen att Eurovisionen var en musiktävling, där hela Europa kom samman i en fest av glädje, sex och gamman. Jag trodde INTE att det var ett blodigt slag där grannländer ingår oheliga allianser med varandra för att rösta fram det "bästa" bidraget. Jag trodde inte heller att schlagermänniskorna kunde vara så jävla paradoxala att de till en början bittert ondgör sig över svågerpolitiken som råder i Eurovisionssammanhang, för att i nästa andetag fråga sig varför deras grannländer inte röstade på just DERAS bidrag. Ja, jag tittar på er, Sveriges kommentatorer.

Point is: Detta är en musiktävling. Således bör väl den bästa låten vinna, eftersom det är just det som skapar benämningen musiktävling. Dessutom är ju politik så förbannat förbjudet i Eurovisionssammanhang. Så varför o varför skapar ni (obestämd bestämning som syftar till samtliga onda makter bakom schalgerhelvetet) er egen twistade form av politik, då?

I samma veva kan man ju fråga sig varför alla ska bittert oja och voja sig över resultatet veckor efteråt. Ja, land N vann. Det gjorde inte ert land. Ni ställde upp i ett evenemang där den bästa låten skulle utses, och så skedde också, och därav det jävla epitetet musiktävling! Så släpp det där nu, för helvete. Ifall ni önskar göra så, så satsa era krafter på att skapa en låt, gjord av samma kärlek som till det N:ska imperiet. Se för Jesse namn till att det är just ni som står på högsta prispallen nästa år. Men sluta klaga över resultatet då det väl är över, för alla LeMans-människor vet ju vad som blir resultatet av det. Men nej, samtliga länder i Europa gör inte så, utan de tillbringar väsentlig tid till att bannas över vem det nu än var som vann och klaga över att inte just de vann. I samma andetag brukar de också förutspå Eurovisionens död, för den kommer ju alltid då inte just DE vinner, med deras fenomenala låt som, ärligt talat, låter exakt likadan som alla andra låtar. Förbanne ändå.

Till sist vill jag påstå en enda sak:

With a hii hii hoo and a hii hii hey!
We're hoisting the flag to be free
We will steal the show, Jolly Rogers go
We are wolves of the sea
Jag älskar den låten. Punkt.

Ei Sepå Catan

Japp, japp. Kulturnördskommentatorn i mig skall ta detta tillfälle i akt att yttra ett par väl valda ord om gårdagens semifinal i det där sångprogrammet, ni vet. Varning för spydigheter och allmänt dravel.

Nåmen, först och främst:

Finland
Jag har länge sagt att jag gillar vårt bidrag - till skillnad från i princip alla andra i detta Jantelagens helvete till land vi lever i. Låten är, om man säger det så -riktigt bra. Skön fiilis genom hela alltihop och en fin kontrast gentemot de andra låtarna. Jag håller med att låten kanske inte är Teräsbetonis bästa, men den tog oss i alla fall till final. Angående pratet om "Lordi-syndrom" är det det värsta bullcrap jag hört. Bandet kör på ett vinnande koncept - till skillnad från resten av bidragen, menar ni? Man kan lika gärna påstå att Sverige har Abba-syndrom och att Grekland har Elena-syndrom och att Irland har John... Nej, vänta nu...

Irland
Ser man humorn i låten är det ett riktigt bra statement gentemot Eurovisionen, men ifall man INTE gör det - och kanske också OM man gör det - är det ett jävla tydligt tecken på vad ESC blivit: en freakshow.

Azerbajdzjan
Alltså, vad satan? Bokstavligt, liksom. Folk menade att de tagit inspiration från Lordi, men jag undrar snarare ifall de tagit inspiration från "Takes two to tango." Låten sög ganska kraftigt, då jag inte lyckades lista ut vad satan den hade för melodi. Jag antar att den var menad att låta dramatisk, men slutklämmen där djävulen blev god fick mig bara att gapskratta. Men emotionella rockarkillar går ju alltid hem i Europa.

Estland
Pffffhttt.....

Grekland
Jodå, nog skulle de ju gå vidare, alltid. Rumpskakningar och sexuella antydningar är ju IN. Förutom det var låten relativt bra, varför jag antar att den kan göra sig väl på typ Fontana.

Ryssland
Men se, Darin! Eller någonting liknande, i vilket fall som helst. Med en låt lika mäktig som en brakskit gick de vidare till final, och jag måste nog medge att visst var den ganska bra. Som kommentar till killen tycker jag att ett Pratchett-uttryck passar: Han är en sådan som kan bli stämd för sexuella trakasserier bara genom att sitta tyst i rummet bredvid.

Bosnien
Visst var det de som hade den där pantomim-killen? Ja, jag säger då det - där ser man vad som händer då man låter band som Panic at the disco existera.

Montenegro
Här anser jag att Eurovisionen blivit en cirkus och så kommer en låt som gör att jag måste ta tillbaks mitt påstående. Tråkigare scenshow har jag aldrig sett, och låten fastnade inte riktigt där den skulle heller. Den var åtminstone seriös, vilket gör att den får pluspoäng från mig. Riktigt så dålig var den inte heller - vill jag minnas.

Israel
Vacker, stämningsfull låt som fastnade där den skulle. Inga vidare kommentarer.

Slovenien
Jodå, nog var ju låten tillräckligt bra, i alla fall. Ganska sådär klassisk eurovision-standard, vill jag påstå. Dessutom hade hon ju tatuerade tissar, vilket alltid säljer.

Armenien
Jag är ganska så förälskad i den här sortens musik, vilket dock inte hindrar mig från att säga att låten var rätt tråkig. Men en refräng som får mig att referera till "Per-Kele, Kele" eller "Kill it, kill it" kan man ju inte hata.

Norge
Visst var låten riktigt bra, men jag förstod ändå inte hypen som åtminstone de svenska kommentatorerna bräkte på med om den här låten. Den var vacker, men unik? Nej. Nå, sedan när har en Eurovision-låt varit det, egentligen? Då jag hörde fel och trodde att Timbaland producerat låten höll jag på att skita ned mig.

Det var egentligen alla låtar jag minns något av. Kortfattad kommentar kring hela spektaklet var att mängden showlåtar bara ökar för vart år, samtidigt som kvalitén sjunker. Vettiga låtar sändes till finalen, i alla fall - och det säger jag inte bara för att "mitt" lands bidrag slapp med. Exakt så svensk är jag inte.

Till slut vill jag säga att Gud i himmelen vad trött jag blir på att höra folket och medierna predika Eurovisionens snara död och undergång. Spänn av, för helvete. Det är ju bara en musiktävling, och jag tror inte att den går under bara för att allsköns skit släpps med. Den har ju ändå överlevt i 53 år, så.

Luktar skit i munnen

Med en knappt synlig referens till South Park tycker jag att det florerar alltförmycket skitprat i samhället av idag. Det mest skrämmande är ju på vilka nivåer detta rör sig. Konstigt nog är det faktiskt intressant att inse att de flesta människor där ute verkligen måste ha skit i huvudet. Detta ser man främst via deras reaktioner på, eller mot, omvärlden.

Jag pratar inte bara om "vanliga" rykten i det här fallet, eller brutna löften, eller elaka tungor, eller liknande bullkakka. Nej, Gud vet att det finns tillräckligt av sådant ändå. Och om man för en gångs skull själv är befriad från den allomfattande skitvågen nås man ändå på sätt eller annat av den, om inte annat via vänner och bekanta som träffas av den.

Dessutom flyter det ganska mycket bajs omkring i samhället. Folk pratar så vidlyftigt om alla sina stora planer för dittan och dattan, utan att inse att det till stor del bara låter som "bluääää" i mina öron. Folk klagar över allt möjligt, och de debatterar vidlyftigt och inlevelsefyllt om whatthefuckever, men och glömmer alltsom oftast bort att se på saken från grannens synvinkel. Gud nej, JAG har ju hittat sanningen, så JAG har rätt att tala om för er vad som är sant. Skit samma ifall det låter fullkomligt motsägelsefullt bara man försöker lyssna ens en aning objektivt på pratet. Det är ju SANNINGEN. Så det så, utropstecken. Återigen låter det som "bluäää" i mina öron.

Men det som verkligen får amatörsociologen i mig att inse att skiten, den är den nya universalteorin, är det faktum att folk måste på fullaste allvar ha sina huvuden fullproppade av denna fossiliserade föda. På RIKTIGT, människor, har ni inhandlat ett antal säckar Luonnonlannoite, med vilkas innehåll ni önskar fylla era i övrigt tomma huvuden? Vad fittan tänkte du på, och DU, vad satan rörde sig i DITT huvud?! Strunt samma ifall det rör sig om handlingar som skär sig så fullkomligt mot er natur och era övertygelser att Den Stora Spelledaren nog ger er minus-xp för det här chaptret: NI UTFÖR DOM I ALLA FALL! Paradoxer är kul, verkligen. Och jävligt urdumma handlingar livar ju upp vardagen, inte sant?

Och så medierna. Gud, vad jag hatar dom. De är ju verkligen de mest skitfyllda av alla. Stora rubriker som kväker undergång och sju heta helveten, för att sedan försöka övertyga oss vanliga dödliga om att "det nog inte var så farligt, i alla fall." Det bästa är ju att de här medierna RAPPORTERAR om all den skit som rör sig i samhället. Den massiva skitstormen som bildas av "mediernas skit +  samhällets skit" är nog lika med en verkligt dyngbrun eftermiddag.

Men vad fan vet jag. Inte ska ni lyssna på mig. Jag pratar ju bara.... Skit.