Vad Jag Såg Från Mitt Köksfönster

"Teh revelashiun!1"

Scen 1, dag 2: Rummet mitt i "Citty" vaknar till liv igen. Den-Där-Ena-Barbien fotar sig själv för en "så här ser jag ut idag" - bild medan den andra Barbien gör det samma. Ja, takniskt sett ALLA gör det. Utom PaxY, som skriver ett bittert inlägg på nätet.

PaxY: "Gode Gud, varför hände det här? Jag hade ju så bra förutsättningar att bli ALLT. Men istället blev jag med i någon förbannad DÅKU-såpa."

Hennes-Manliga-Sidekick dricker en morgonöl.

Hennes-Manliga-Sidekick: "Dåku? Vadå dåku?" *hick*

PaxY: "Never fucking mind...."

Den-Där-Ena-Barbien: "Ja, vad kan han tro mena, ditt lilla fyllo?"

Hennes-Manliga-Sidekick: "HUEHEÖUHEÖUHUÖGEH!" *slåss med knivar*

PaxY: "Gode Gud..."

The-Original-Bloggerskah: "Neeej, men nuu ska vi iinte slåss här... Här, jag har gjort en glass-entrekotte med fikon och plommonjuice, drick vettja! Man blir glad i magen av det, hahaa..."

Den-Där-Andra-Barbien: "Du har rätt, Barbie ett, hon ÄR fittigt irriterande."

Den-Där-Ena-Barbien: "Ja, tycker du inte? OMG! Vi har ju som typ SAMMA åsikt! Om ALLT!"

Den-Där-Andra-Barbien: "JA! Visst tycker du om rosa och pojkar?"

Den-Där-Ena-Barbien: "JA!!! Och visst tycker du om fester och blont hår?"

PaxY: "Inte fucking nog med att det finns EN av er. Nu finns det dessutom TVÅ.  Ni är ju som varandras kloner..."

Den-Där-Ena-Barbien: "JAAAAA! Du är min long lost clone! Kom i min famn o äggsyster!"

Den-Där-Andra-Barbien: "Åhåhåh, mamm... Nej, klonsyster, åhåhåh!"

Barbie ett och Barbie två kramas.

Barbie ett: "Vi ska ALDRIG vara ifrån varandra igen! Och eftersom jag gjort slut med läderlappen därborta passar du PERFEKT som min nya BFF."

Hennes-Manliga-Sidekick: "HEUHJEURÖEHEUHREÖHEU!" *dricker sprit*

The-Original-Bloggerskah: "Nejmen snälla ni, nu ska vi lugna oss, hihii... Kom, kom, dansa med mig, eheh..."

Barbie två: "Åhåhåh, Barbie ett, åhåhåhåh!" *försöker kyssas*

The-Original-Bloggerskah: "OKEJ, DET RÄCKER! DET-FUCKING-RÄCKER!!!"

Alla tystnar och ser förskrämt på henne.

The-Original-Bloggerskah: "HUR tror ni det är att leka pryd och glad och bloggerske-aktig hela tiden?! Och till på köpet hamnade ja hit, till ER! Jag har fått fucking NOG. Ge mig sprit, satan!"

The-Original-Bloggerskah går fram till Hennes-Manliga-Sidekick, tar spritflaskan och sätter sig bredvid honom. De börjar sjunga.

The-Original-Bloggerskah&Hennes-Manliga-Sidekick: "Vi dricker sprit, äkta norrlänsk dynamit..."

PaxY: "Ookej, nu har jag sett allt..."

Plötsligt knackar det på dörren, upprepade gånger.

PaxY: "Vad är det NU då? Jösses, vilken morgon."

PaxY öppnar dörren, och in träder Little-Cupcake med Cai Lee i släptåg.

Båda: "Jaaa, vi är HÄR nu, faktiskt! Nu kan festen fucking BÖRJA!"

Barbie ett: "IIIK! Mer Finlandssvenskar! Jag som är allergisk mot dom!" *svimmar*

"En dag i en bloggstjärnas liv."

Scen 1, Dag 1: PaxY har under ljudligt smackande ätit sina döda djur, alltmedan de övriga bloggtjändisarna kvalfyllt sett på.

PaxY: *rapar* "Bwoy, det satt som en spark i vänster pungkula. Nu kan jag nästan stå ut med det här helveteshålet igen."

The-Original-Bloggerskah: "Det här är en mardröm. Det MÅSTE det vara. Snälla, get me the fuck out!"

Den-Där-Ena-Barbien och Hennes-Manliga-Sidekick sitter framför bloggdatorn.

Den-Där-Ena-Barbien: "Asså Guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu vad jag har många läsare. Jag har som typ fått 50 miljarder mer bara genom att gå med i Bloggtjändisar-the dokusåpa."

Hennes-Manliga-Sidekick: "Jag får kolla, jag får kolla! ... VAH! Jag har sjunkit NED en placering på bloggtopröv sedan senast! Buhuhuhuhu, mitt liv är värdelöst!" *försöker strypa sig själv med en kvarglömd knackkorv*

Den-Där-Andra-Barbien, som för tillfället fotar sig själv invirad i badhandduk efter duschen, rusar upp och slår frenetiskt på telefonen.

Den-Där-Andra-Barbien: "Hallå?! Hallå?! Alltså, shit, min kompis håller på att dö! Kom hit fort, han är som typ snart död..! Ja, han stryper sig själv!"

Den-Där-Andra-Barbien lägger på.

PaxY: "Nå, kommer ambulansen?"

Den-Där-Andra-Barbien: "Ambulansen? Fan tro'ru? Jag ringde till Aftonbladet, juh!"

Hennes-Manliga-Sidekick: "Grurglurglurgl läsarebloggfester grurgl!"

The-Original-Bloggerskah suckar och går fram och räddar Hennes-Manliga-Sidekick.

Hennes-Manliga-Sidekick: "NEJ! Fan gör du ditt inpälsade gethorn? Skulle jag DÖTT nu skulle jag ju fått minst 9 miljoner läsare via Aftonhoran, och sedan skulle jag fått en INTERNETBEGRAVNINGSPLATS. Jag skulle ha fått mycket mer läsare än den där.... Den där.... DOCKAN!"

Hennes-Manliga-Sidekick pekar frustrerat på Den-Där-Ena-Barbien.

Den-Där-Ena-Barbien: "Vaffan säger du ditt äppelskal?! Docka för dig va, din kruselutt? Jag ska fan HÄNGA UT DIG så det står härliga till, för jag är fucking KÄNDIS!"

PaxY: "Nej, nu ska vi inte...."

Hennes-Manliga-Sidekick: "GÖR du fan det då, din stureplansluktande mackapär! Tror du jag BRYR mig om dig?"

PaxY: "...bråka, för..."

Den-Där-Ena-Barbien: "ÅH! Det där var den VÄRSTA förolämpningen man kunde säga om mig! DU ÄR INTE LÄNGRE MIN VÄN!"

PaxY: "...den här dokusåpan har ju just börjat, och vi ska..."

Hennes-Manliga-Sidekick: "INTE DU HELLER!!!!111ONE"

PaxY: "....äh, vem bryr sig?"

Den-Där-Ena-Barbien: *viskar* "Vitsi vad det här blir bra MEDIA!"

Hennes-Manliga-Sidekick: *viskar tillbaks* "Jå! Nu får jag säkert typ TUSEN läsare! Tack, bästis!"

Avsnitt 1: "We will overcome, bithces!"

Scen 1, dag 1, I ett rum någonstans i "Citty". Det är första dagen i blogg-huset. Tre stycken bloggtjändisar sitter i en soffa från Gina Tricot medan PaxY, som av okänd orsak warpats in i rummet, porrsurfar på bloggdatorn.

Den-Där-Ena-Barbien: "Asså shit, som typ ba öh."

Hennes-Manliga-Sidekick: "Håller som typ helt med."

PaxY: "Intelligensnivån på den här diskussionen är alarmerande hög för att vara er. Kom igen, diskutera dagens frukost istället, will ya?"

Den-Där-Andra-Barbien: "Asså shit Barbie ett, du stal min line!"

Den-Där-Ena-Barbien: "In yo face, homie."

PaxY: "Snälla, det här är en mardröm. Det MÅSTE vara det. Get me outta this fuckin' place!"

Hennes-Manliga-Sidekick kryper ner i soffan bredvid PaxY.

Hennes-Manliga-Sidekick: "Kommer du ofta hit eller är du bara glad att se mig?"

PaxY: "AAAAAH!"

Dörren öppnas och in träder The-Original-Bloggerskah.

The-Original-Bloggerskah: "Amen heeej på er, Gu' va kul att få va här, fnizz ;)"

Den-Där-Ena-Barbien: *sniffar i luften* "Känner ni? Det luktar brunkräm här."

Hennes-Manliga-Sidekick: "Ähäh ähäh ähähäh. BRUNKRÄM. Du är så ROLIG, Barbie ett, så ROLIG."

PaxY: *försöker strypa sig själv till döds med en internetsladd*

Den-Där-Andra-Barbien: "Åhnej, rädda honom! Eller ska vi rädda honom? Det kan ju bli en fin youtube-video och ett snyftsnyft-inlägg."

PaxY: "NEJ. Jag vill fucking inte bli något snyftsnyftinlägg! Hellre LEVER jag med er än blir en jävla INTERNETGRAVPLATS."

The-Original-Bloggerskah: "Nu ska vi lugna oss, för min nya livsstilsguide säger att man inte ska vara ledsen, för då blir man inte glad. Ska vi laga mat istället?"

Ljud-från-gatan: "MacDonalds, MacDonalds, MacDonalds!"

Hennes-Manliga-Sidekick: "Ja, det låter bra, för jag är fete-hungrig."

Den-Där-Ena-Barbien: "Låt oss laga en chik sallad med räkor och hasselblattar."

The-Original-Bloggerskah: "Eller en liten supé bestående av jordnötter, gräddfil och GAI-müsli."

Hennes-Manliga-Sidekick: "Ja, och så tar vi FOTON av det och lägger ut det i BLOGGEN. Så får vi typ 10.000 läsare till och så blir DennisM sur på oss."

PaxY: *suckar, ställer sig i köket och börjar steka korv*

Den-Där-Andra-Barbien: *sniffar i luften* "Vad är det där för stank? Det luktar vidbränt djur."

PaxY: "Det här, kära ni, är Finlands nationalrätt. Döda grisar inpackade i tajt skinn. Smakar mumma tillsammans med Turun sinappi."

The-Original-Bloggerskah: "IIIIIIK! Icke-poppis maträtt! Jag som är allergisk mot sådana!" *svimmar*

Det finns ingen stake i politiken. Inte längre.

Jag minns - eller, att minnas är fel ord, men jag har HÖRT OM - den tid då husockupationer och skyddskårister var en del av den normala politiska vardagen. Det var lite romantiskt, då. ”Jag är en politiker,” sa någon och massorna reagerade med delad skräck och delad vördnad. Politikern var ju en människa med makt! Han stod för sin sak och han var inte rädd för att säga vad han tyckte och tänkte. Och idag hör jag folk säga att vi inte längre har respekt för våra politiker?

Nej. Varför skulle vi det? För det finns, som sagt var, ingen stake i politiken längre. Det är lite tragikomiskt. För all del är det ju bra att dagens politiker utrustar sig med en laptop istället för en molotovcocktail då de går på sina möten, men nog tar det bort lite av respekten man hade för yrkeskåren.

Men den huvudsakliga anledningen till att respekten för politiken flyger all världens väg är nog deras kompletta ovilja att berätta vad de står för och vad de egentligen tycker. Eller, ja, i valtider berättar de ju givetvis högt och ljudligt att de ska sänka skatterna och höja pensionerna, samtidigt som de ska arbeta för miljön och trygga förutsättningarna för företagarna. Det låter ju bra. Problemet är bara det att man inte vet vilken av de femtioelva ivriga wannabe-riksdagsmän som kämpar för de där frågorna man ska välja.

Alltså. Alla - exakt ALLA - partier säger mer eller mindre samma sak. Fred hit och rättvisa dit och arbetskraft nånstans mittemellan. Tiden då man var uttalat röd eller grön eller blå är hopplöst förbi, för idag är alla färgblinda. Botten nåddes nog när SFP - allas vår Svenska Beskyddare - mittiallt började mumla att ”tvåspråkighet, det är nog najs, det.” Inte undra på att människor söker sig till populistpartier!

Men se, inte ens DÄR kan de rakryggat säga vad de tror på. Nej, de ”är för en kontrollerad immigration och ett bevarande av den egna kulturen.” Nejmen, så bra, för jag trodde ni var rasister. Jag anser att så länge Sannfinländarna pratar svenska i tv:ns valvakor behöver vi finlandssvenskar inte vara rädda. Varför skulle de göra sig av med några potentiella väljare?

Nej. Politiken har förlorat sin pondus. Alla närmar sig mitten och alla mumlar generat då man frågar vad de egentligen vill. Attityden har blivit mer ”gotta catch ’em all” istället för vilken slogan partiet än hade tidigare. Vem vet, den kunde ju skrämma iväg just den där röstaren?

Men fortfarande finns det hopp för politiken. Jag har i alla fall inte hört talas om att seniorpartiet inrättat en ungdomsavdelning ännu.

PaxY's blogg: 2006-2009. Vila i frid

Eller? NEJ! Där finns en livsgnista ännu. Clear..... *ka-poff*