Vad Jag Såg Från Mitt Köksfönster

Jag är liksom inte rätt person att ta upp det här ämnet, då jag a) inte kände människan i fråga och b) inte egentligen borde bli särskilt överraskad av det här. Men jag ville bara ta upp ämnet ändå, typ.

Anyhow. En Av Sveriges Största Bloggerskor skrev häromdagen ett inlägg, som handlade om en av hennes bekanta som nyligen avlidit. Tragiskt, och de flesta kommentarerna uttryckte givetvis sitt deltagande. Vissa, däremot, hävdade att hon var en blåst fjortis som var så ledsen, då hon inte "kände personen i fråga så bra." Fine, nog kan man tycka så, alltid, men åtminstone jag tar väldigt illa vid mig då även ytligt bekanta dör. Det borde väl höra till, vad vet jag, normal mänsklig känslighet?

Men ibland undrar jag verkligen hur vi människor är funtade. Särskilt då man, i en kommentar till ett inlägg som handlar om en ung död människa, kan kläcka ur sig följande:

                  jag kan berätta hur hon dog
                 hon va en hora så hon fick aids när hon knullat me för många

Hur lågt har vi egentligen sjunkit, som människor? Det är en död person vi pratar om, här! En person som till på köpet var waay to fucking young då hon somnade in. Redan det att folk frågar HUR människan ifråga dog kan ju tyckas vara lite "fel", men ovanstående........ Jag är förlorad för ord, som engelsmannen sade.

"Det var bara humor", kanske någon säger. Och ja, jag gillar humor, men ta mig fan - VISSA gränser måste finnas, och NÅGON klev just över gränsen med dunder och fucking brak.