Vad Jag Såg Från Mitt Köksfönster

Jag skall komma med en bekännelse nu. Jag är inte stolt över den här grejen, men jag måste bara komma ut ur skåpet, som det heter. Alltså: Jag är fullkomligt betagen av tantsnusk-noveller. Inte på grund av böckernas innehåll, som oftast slutar med kladd i någon form - eller, ja, inte BARA därför - utan mest på grund av storyn.

Nu kanske någon menar att en god historia har lika mycket att göra i en tantsnuskbok som i en porrfilm - den skall bara fungera som transportmedel från en vertikalhambo till en annan - men jag är faktiskt av annan åsikt. För till skillnad från porrfilmsstoryn är tantsnusk-storyn MYCKET intrikat. Det, och irriterande.

Har ni LÄST någon av de här böckerna? För att bespara er lidandet kan jag dra tantsnuskstoryn för er. Ja, tantsnuskstoryn, för det FINNS bara en, med lite varierande personer, platser, motiv och händelser. Den lyder, kort och gott:

En tjej och en kille möts. (Det ÄR bara så. Tanter vill inte ha guy-on-guy-action.) De blir hopplöst förälskade i varandra från första ögonblicket, men första gången de öppnar käften för att diskutera blir de sura på varandra. Vanligtvis över helt sjuka missförstånd, som
"hej."
"hej."
"Jaha, du sa hejdå? Men då går jag då, satan."
"Jaha, ok då."

Och det är det roliga i det här: Vilken som helst individ med något så när bra antal pluppar i empathy BORDE ju rimligtvis inse att ett missförstånd har skett, men den andra parten spelar MED. Och ännu värre - han eller hon FÖRSTÄRKER den första partens indignation genom att säga något helt korkat, som "ta ut roskisen då du far."

Ungefär där kommer första make-up-sexet. Nästa steg i historien är själva plotten. För, ni vet, det finns alltid en sådan, även om den inte är så synl... Äh, där ljög jag. Inte ens en blind kille med skygglappar för ögonen skulle missa PLOTTEN. Men det gör karaktärerna, ändå. Det är vanligtvis "killen/tjejen i förhållandet hatar egentligen tjejens/killens släkt/vänner/styvfarsa/katt och är i själva verket ute på spionuppdrag/hämndjuttu/odefinierade affärer/bröduppköp, och DETTA försvårar de unga tus förhållande, men i slutändan blir de ändå världens lyckligaste par efter en upplösning som får Uppenbarelseboken att rodna."

Som om inte DET vore nog är karaktärerna så sjukt dumma i huvudet. Ja, jag vet, jag har poängterat deras klena intelligens redan, men det här tar priset. För de ÄLSKAR båda varandra, MEN - här kommer den STÖRSTA twisten i tantsnusk-novellerna - ingen av dom TROR på den andras kärlek. Det är typ
"jag älskar dig."
"Jaha, lämna mig då om du nu hatar mig en gång, buhu."
Här kommer allt det övriga in, dessutom: Missförstånden försvårar det hela, samtidigt som släkten/vännerna/styvfarsan/katten lägger käppar i hjulen för de unga tu. Men, frukta inte: Här slänger författaren vanligtvis in antingen ännu ett make-up-sex eller en upplösning (stundvis är dessa båda faktorer en och samma) och sedan lever paret lyckliga för alltid.

Nu kanske ni får intrycket av att jag hatar tantsnusk. Men, nej, jag gillar det! Jag är överraskad över hur VARJE bok jag plockar upp liknar den föregående, och jag gläder mig varje gång åt irritationen jag känner då jag bara vill skrika "men han ÄLSKAR ju dig, ditt pucko! Släpp tanken på din gravida syster som dödades av hans mosters fasters lösgående hund och ÄLSKA!"