En facklig fråga
Amatörsociologen i mig upptäckte en intressant fråga, som jag började flumma över här i min halvkrapulantiska sinnesstämning. Det är så, insåg jag, att människan alltid indelat sig själv i olika fack, och att detta beteende dels gjort vardagen mycket lättare för människan, men också varit orsaken till... Ja, i princip ALLA svårigheter vi upplevt.
Vad är dessa fack, då? Eller grupperingar, eller vad man vill kalla dom? Nå, tänk bara på alla politiska/religiösa/etniska grupperingar vi klamrar oss fast vid, och tänk sedan större. Vi är och har alltid varit indelade i fack. Ah, fuck, (no pun intended) vi är ju från födseln indelade i åtminstone ett fack - antingen är vi man eller så är kvinna.
Gott så. Vi ser oss själva som en del av en enhet via detta beteende, och via detta kan vi lättare identifiera oss själva - vi finner det aningen mer hanterbart att vara "rörmokare" och identifiera oss med andra sådana än att behöva identifiera sig med det största facket (eller kanske biblioteket innehållande alla underfack) "människan". Men det är när vi börjar idealisera vårt eget fack som saker går snett. Vi är rörmokare, därför är vi bäst. Steget därifrån till nedsättande syn på människor som är av ett annat fack är inte långt. Än värre blir det när vi börjar förakta de av vårat eget fack som inte passar in i dess beskrivning - alltså, vi gillar nog alla rörmokare men ta mig satan att jag hatar de som använder fel sorts arbetskläder!
Steget från DET till fördömande och/eller diverse slutlösningar är inte särdeles långt.
Och så här har det alltid varit, och så är det än. Se bara på konflikten mellan västvärlden och arabdito. Shit, se på kommunalvalet. Vad är det om inte en (relativt mindre blodig) konflikt mellan olika fack?
Det som VERKLIGEN fascinerar mig är att människan nu i liberalismens anda mittiallt verkar predika någon form av förståelse för andra fack? Det är som "hej, strunt i att vi dödat varandra för mindre orsaker än ögonfärgsskillnader någon gång i tiden - nu är vi ju alla ändå människor och borde tycka om varandra därför." Sätt in rosor och en mindre laglig form av gräs så har vi hippierörelsen i all dess prakt. Otroligt att folk faktiskt tror att vi, efter en historia fylld av bloddåd och shait nu ska lära oss att bortse från varandras brister och bara vara snälla mot varandra, oberoende av fack?
Well, I'm a dreamer.
Vad är dessa fack, då? Eller grupperingar, eller vad man vill kalla dom? Nå, tänk bara på alla politiska/religiösa/etniska grupperingar vi klamrar oss fast vid, och tänk sedan större. Vi är och har alltid varit indelade i fack. Ah, fuck, (no pun intended) vi är ju från födseln indelade i åtminstone ett fack - antingen är vi man eller så är kvinna.
Gott så. Vi ser oss själva som en del av en enhet via detta beteende, och via detta kan vi lättare identifiera oss själva - vi finner det aningen mer hanterbart att vara "rörmokare" och identifiera oss med andra sådana än att behöva identifiera sig med det största facket (eller kanske biblioteket innehållande alla underfack) "människan". Men det är när vi börjar idealisera vårt eget fack som saker går snett. Vi är rörmokare, därför är vi bäst. Steget därifrån till nedsättande syn på människor som är av ett annat fack är inte långt. Än värre blir det när vi börjar förakta de av vårat eget fack som inte passar in i dess beskrivning - alltså, vi gillar nog alla rörmokare men ta mig satan att jag hatar de som använder fel sorts arbetskläder!
Steget från DET till fördömande och/eller diverse slutlösningar är inte särdeles långt.
Och så här har det alltid varit, och så är det än. Se bara på konflikten mellan västvärlden och arabdito. Shit, se på kommunalvalet. Vad är det om inte en (relativt mindre blodig) konflikt mellan olika fack?
Det som VERKLIGEN fascinerar mig är att människan nu i liberalismens anda mittiallt verkar predika någon form av förståelse för andra fack? Det är som "hej, strunt i att vi dödat varandra för mindre orsaker än ögonfärgsskillnader någon gång i tiden - nu är vi ju alla ändå människor och borde tycka om varandra därför." Sätt in rosor och en mindre laglig form av gräs så har vi hippierörelsen i all dess prakt. Otroligt att folk faktiskt tror att vi, efter en historia fylld av bloddåd och shait nu ska lära oss att bortse från varandras brister och bara vara snälla mot varandra, oberoende av fack?
Well, I'm a dreamer.
Kommentarer
Postat av: Kaj
Hello. Bra namn och fin design! Jag la dig som länk..
Trackback