Vad Jag Såg Från Mitt Köksfönster

Ja, herregud, är väl det enda man kan säga. Där var jag, i min lilla skåpbil, sittandes i Jakobstad. Då kände jag hur min mage försökte påkalla min uppmärksamhet, på det vis den har för vana att göra då jag är riktigt hungrig eller skitnödig. Eftersom jag tack vare min slutledningsförmåga och kroppskännedom snabbt kunde besluta mig för VAD jag var, stannade jag bilen och gjorde mig beredd att, som de säger, inta föda.

DET VAR DÅ JAG MÄRKTE ARVSSYNDENS BEFLÄCKELSE!!!!1

Jag parkerade, i brist på annat, på en plats där man enligt all lag och god sed borde uppvisa vilken tid man anlände till platsen, då statsmännen enligt alla vederbörliga statistikregler bör ha ögonen på oss HELATIDEN! Jag gjorde mig således beredd att meddelst parkeringsbrickan ange vilken tid jag behagade placera mitt, i det här fallet, överstora bilarschle på gatan. Det var ungefär då jag märkte att denna bil inte behagade uppbära ett exemplar av Statens Blå Satan (parkeringsbrickorna, inte polisen). Vad göra? Skulle jag skita i det hela och chansa på att ingen kom och gav mig böter? Eller skulle jag leta upp en annan parkeringsplats, om en sådan funnes, där det vore fullkomligt gratis att parkera sålänge man ville? Nej, sådär semilaglydig som bara jag kan vara bestämde jag mig för att ta ett papper (ETT papper, alltså, inte TIDNINGEN Papper), anteckna parkeringstiden och lägga detta i fönstret. Lite lättare till sinnes gick jag för att vräka i mig min dagliga ranson fett & KorvGörans Kebab (smygreklam.)

Efter maten fick jag dock en känsla av att jag vid återvändandet till bilen skulle märka att jag hade böter på rutan. Likt ett omen från ovan visade det sig att jag, överraskning överraskning, också hade en sådan. Nu frågar jag mig:

1.) Vari ligger min synd? Jag medger, jag följde inte reglerna till 100 %, men då jag inte hade någon parkeringsbricka är det lite svårt att uppvisa en sådan. Jag var dessutom ytterst mycket i tid - jag hade utnyttjat parkeringens gästfrihet i hela en kvart timme, och totala tiden man fick stå parkerad där var två timmar.

2.) Var jag lite för otydlig? Jag menar, i ärlighetens namn skrev jag ju bara fyra siffror som påminner obehagligt mycket om ett klockslag på ett stort, blankt papper och lade detta väl synligt i fönstret. Kanske detta är för svårtolkat för parkeringsvakterna? Jag menar, de kanske inte är vana vid att läsa digitaltal? Kanske det hade räddat mig ifall jag skrivit att jag "ANLÄNDE den och den tiden?" Är det också för otydligt? Kanske jag borde skrivit i eldskrift på himlen "Anlände 13.12. Jag har ingen parkeringsbricka, slå mig inte?" Jag menar, Hur fittans mer tydligt ska det behöva vara?!

I ärlighetens namn är min arbetsgivare, tidningen Papper, så generösa att de faktiskt betalar min böter. Hat's off. Det är inte många som faktiskt skulle göra så, och denna tanke lättar upp min annars så dystra vardag.