Allmänna tankar

Jag insåg idag till min fasa att jag verkligen arbetar starkt på att bli en grovt cynisk akademiker. Insikten kom ungefär samtidigt som jag irriterade häcken av mig på att butikerna har för vana att skriva exempelvis "Köttbullar, nu endast 9,99" istället för, kort och gott, 10 euro. En annan sak jag irriterade mig på var det faktum att Minimani i Vasa har två ytterdörrar som inte går att öppna. Jag menar, vad är det för nytta med det? Är det som "Hähä, här är två dörrar men de funkar inte, pilutta dig?"

Men det var inte det jag skulle tala om idag.

Internet, alltså. Detta underbara medium. Och då snarast de här häärliga bloggarna och communityna eller vad det nu än heter på ren svenska. På ett av dessa communityn ställdes frågan ifall man kan ladda upp vilka bilder som helst på internet, jag citerar, "för barnens skull?" Idag har ju nämligen var och varannan unge i, säg, sju års åler och uppåt, daglig tillgång till internet.

Nu kan man ju i och för sig vara av den radikala åsikten att sålänge barnen inte kan se ett par tissar utan att instinktivt tänka på mat bör de inte vidröra en dator eller vara uppkopplade mot nätet, men i dagens läge där bredbandsförsedda moderkakor snart är på modet är väl detta en omöjlighet. Så då måste man ju, rent tekniskt, tänka på att "hej, det finns faktiskt underåriga på nätet också" innan man laddar upp bilder av sitt håriga kön eller whatnot. Sedan är det ju i och för sig ett faktum att internet sannerligen är ett fantastiskt medium, med möjligheter att hitta allt möjligt nyttigt i informationsväg, men, tragiskt nog, så har man faktiskt möjlighet att HITTA allt möjligt i informationsväg. Således kan man inte lämna ungarna särskilt länge ensamma vid datorn innan de hittar in på

a) rasistisk propaganda
b) "den-lila-hemmaterroristen" bygg din egen bomb-sidor eller
c) sjukporrsidan som pappa surfar in på då han egentligen borde jobba.

Resultatet borde, enligt mina beräkningar, bli ett av två möjliga. Antingen rusar ungen gråtande in till föräldrarna och lovar att aldrigaldrigaldrig bli stor, eller också får vi snart en hel hoper cyniskt nedknarkade dekadens-sjuåringar. Vad värre är, vi kan inte förbjuda ungarna att vidröra datorn heller, för resultatet blir då antingen att de

a) trotsar dig och kollar datorn i alla fall, eller
b) hör av en kompis att "två konstiga tanter gör saker med en kopp" och går och ser det ändå.

Nej, det enda rätta är att sätta sig ned med barnen och, lugnt och försiktigt, förklara att internet är ganska stort och att allt där inte är glitter och lunarstorm. Sedan ska du erbjuda dig att hjälpa barnen, förklara för dom ifall de inte förstår för att på så vis, utan att de egentligen förstår detta, ha kontroll över situationen. För det är det enda sättet du kan se vad dina barn har för sig; att faktiskt se vad de har för sig.

Tack för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback