Rockperry - slutrapport:
Fan. Inte igen.
Nä, på allvar.
Rockperry var - och här ber jag om ursäkt för en jäkla tom kommentar - helt ok, verkligen. Trots fruktan för (och i vissa fall förhoppningar om) regn sken solen från en klarblå himmel* och artisterna gjorde sitt bästa för att underhålla oss besökare. I vissa fall klarade besökarna av att underhålla sig själva, också, detta främst tack vare medhavna och intagna preparat av mer eller mindre statligt godkänd natur.
Jag sitter nu här och försöker formulera mina tankar i ord, men inser att det enda rätta sättet att beskriva och bokslutera för Rockperry anno 2008 är att göra en lista.
Bästa artist:
För mig, som är hårt Klamydia-smittad (NEJ, inte så som ni tror. Googla Klamydia, finsk musikgrupp för perkele!) var deras spelning självfallet den allra bästa. Klassiker såsom "Pohjanmaalla" och "Ota vaatteet pois" spelades, och avslutningen i form av "Mä lähden himaan" var ju underbar.
Årets frisyr:
Tanten med gulgröna rastan, definitivt. Även Amorphis-sångaren med sitt Rapunzel - hår var en ganska klar kandidat till titeln.
Årets paparazzi:
Anna, utan tvekan. Bwoy, vilka bilder hon tog.
Årets fyllo:
*information overload*
Årets spontana moshande:
Jag och random full finne. Children of Bodom gör konstiga saker med människor.
Årets armbåge:
Den som träffade Anna i nyllet under nämnda bands spelning. Fuck you, random metal-head. Slå mig före du slår min fästmö!
Årets sugmärke:
Det jag fick av Jonny. Tack, det var skönt.
Årets replik:
"...Ja mansikka-karnevaalissa heidän nimensä oli Hilloween..."
-Presentatörens Helloween-skämt.
Årets lista:
Den här, helt säkert.
*=Det mest använda uttrycket någonsin?