Vad Jag Såg Från Mitt Köksfönster

Idag var det alla hjärtans dag, och efter att ha tillbringat kvällen med min underbara fästmö känner jag nu på mig att det är dags att plita ned några rader i min ack så kära blogg. I det här skedet blir det dock inte så mycket filosoferande, utan snarare en kort notering att dagen har förlöpt väl, och att stressen från diverse projekt som hänger över oss nu har lättat. Sitter som bäst här framför skärmen och väntar på att Hon ska komma hem från närmsta nattöppna affär, och därefter blir det väl bara att call it a day, som det heter.

Jag känner dessutom på mig att det är dags för lite bekännelser från min sida, och dessa skall jag printa ned i ett framtida inlägg. Det rör sig alltså inte om några grymma saker - jag tänker ÄNNU inte bekänna min delaktighet i den där kassastölden* - men det kommer att bli lite funderingar över mig själv och mina skriverier. En bekännelse inför mig själv och hela den församlade cybervärlden, liksom. Där ska jag presentera mig själv lite närmare, samt försöka förklara varför jag skriver på ett så öppet provocerande sätt ibland. Men mer om detta senare.

Nu återstår för min del bara det att önska er alla en mycket god vändag! Hoppas ni alla hade det bra. God natt och allt sånt.

*=intern-skämt från min tid som kassör i Wasaspexet, som på intet vis bör tas på allvar. Vi blev förvisso rånade, men vi vet ännu inte vem som gjorde det.