Fysiskt påf(r)estande helg
Dags att återuppliva en gammal tradition, nämligen beskrivandet av mina fylle-eskapader. Hurra!
I detta inlägg ska jag dessutom komma med ett antal teser som förklarar mina beslut, och kanske får omvärlden att känna viss förståelse med mina handlingar. Och nej, jag talar inte om den där fotbolls-incidenten, nu...
Helgen gick alltså i alkoholens tecken. Anna hade bestämt sig för att hon och hennes vän Veronika skulle ha tjejkväll ute i Replot, och då jag fortfarande har för mycket "packning" för att delta i dylika evenemang tvingades vi vara åtskilda under helgen. Detta kändes givetvis inte sådär hemskt kul, men jag fick i alla fall en ursäkt att dåka när att hon sade "Men du kan ju fara till Soffis och Emilias inflyttningsfest!"
Här och nu är det dags för den fösta tesen, nämligen "Vi finländare är egentligen ett nyktert folkslag." Nidbilden att finländarna dricker mycket stämmer inte, då vi (här räknar jag in mig själv och de testsubjekt jag betraktat i denna sociologiska undersökning) är nyktra hela tiden, tills vi av olika orsaker får en anledning till att dricka! Tänker man så känner man sig genast bättre till mods över sin alkoholkonsumption. Så länge man tänker "Det är okej, jag dricker bara vid festliga tillfällen. Eller under helgerna. Eller på dagar som slutar med '-g.'" kan man övertala sig själv att man EGENTLIGEN ÄR EN NYKTERIST! Imponerande, eller vad?
Så. Off to en inflyttningsfest for jag. På vägen stannade jag hos min underbara småkusin Deea och hans flickvän Sussi. Förlåt för min usla förmåga att presentera folk. Kvällen och början av natten vigdes alltså åt inmundigandet av sprit och jag var alltigenom fullkomligt övertygad om att jag INTE skulle uppsöka krogen. Ett telefonsamtal senare befann jag mig dock inne på Royal night, letandes efter bekanta ansikten.
Tes nummer två är således "Alla kvällar leder till D.O.M."
Egentligen vill jag påstå att oavsett hur man än försöker stå emot hamnar man sist och slutligen på krogen. Det är bara så det är. Den utövar sin egen form av magi, och lockar fyllona in i sitt nät. Och med det tror jag att den andra tesen är avklarad.
På Royal Night var jag, alltså. Mycket folk var där, och än en gång insåg jag att stället faktiskt är riktigt bra. Full som en liten parkbänk blev jag i alla fall, och när sällskapet slutligen började leta sig hemåt var vi alla fullt och fast övertygade om att en pizza var den rätta avslutningen på kvällen.
Jag har två teser till att redogöra för. Till att börja med anser jag att "Alla kvällar slutar, på ett eller annat sätt, med mat." Jag kan inte förklara varför. Det är någon form av primalt behov som uppstår, när man i tre promilles fylla vinglar hem från krogen. Man är inte direkt hungrig, men ändå känner man att man behöver mat. Ju fetare och onyttigare desto bättre.
Tes nummer fyra kom jag fram till tack vare min kvälls egentliga slut. Läs in vad ni vill i detta, men jag vill ändå påstå att "I alla människor bor det, vid väl valda tillfällen, en riktigt odräglig liten slusk."
Tack för mig.
I detta inlägg ska jag dessutom komma med ett antal teser som förklarar mina beslut, och kanske får omvärlden att känna viss förståelse med mina handlingar. Och nej, jag talar inte om den där fotbolls-incidenten, nu...
Helgen gick alltså i alkoholens tecken. Anna hade bestämt sig för att hon och hennes vän Veronika skulle ha tjejkväll ute i Replot, och då jag fortfarande har för mycket "packning" för att delta i dylika evenemang tvingades vi vara åtskilda under helgen. Detta kändes givetvis inte sådär hemskt kul, men jag fick i alla fall en ursäkt att dåka när att hon sade "Men du kan ju fara till Soffis och Emilias inflyttningsfest!"
Här och nu är det dags för den fösta tesen, nämligen "Vi finländare är egentligen ett nyktert folkslag." Nidbilden att finländarna dricker mycket stämmer inte, då vi (här räknar jag in mig själv och de testsubjekt jag betraktat i denna sociologiska undersökning) är nyktra hela tiden, tills vi av olika orsaker får en anledning till att dricka! Tänker man så känner man sig genast bättre till mods över sin alkoholkonsumption. Så länge man tänker "Det är okej, jag dricker bara vid festliga tillfällen. Eller under helgerna. Eller på dagar som slutar med '-g.'" kan man övertala sig själv att man EGENTLIGEN ÄR EN NYKTERIST! Imponerande, eller vad?
Så. Off to en inflyttningsfest for jag. På vägen stannade jag hos min underbara småkusin Deea och hans flickvän Sussi. Förlåt för min usla förmåga att presentera folk. Kvällen och början av natten vigdes alltså åt inmundigandet av sprit och jag var alltigenom fullkomligt övertygad om att jag INTE skulle uppsöka krogen. Ett telefonsamtal senare befann jag mig dock inne på Royal night, letandes efter bekanta ansikten.
Tes nummer två är således "Alla kvällar leder till D.O.M."
Egentligen vill jag påstå att oavsett hur man än försöker stå emot hamnar man sist och slutligen på krogen. Det är bara så det är. Den utövar sin egen form av magi, och lockar fyllona in i sitt nät. Och med det tror jag att den andra tesen är avklarad.
På Royal Night var jag, alltså. Mycket folk var där, och än en gång insåg jag att stället faktiskt är riktigt bra. Full som en liten parkbänk blev jag i alla fall, och när sällskapet slutligen började leta sig hemåt var vi alla fullt och fast övertygade om att en pizza var den rätta avslutningen på kvällen.
Jag har två teser till att redogöra för. Till att börja med anser jag att "Alla kvällar slutar, på ett eller annat sätt, med mat." Jag kan inte förklara varför. Det är någon form av primalt behov som uppstår, när man i tre promilles fylla vinglar hem från krogen. Man är inte direkt hungrig, men ändå känner man att man behöver mat. Ju fetare och onyttigare desto bättre.
Tes nummer fyra kom jag fram till tack vare min kvälls egentliga slut. Läs in vad ni vill i detta, men jag vill ändå påstå att "I alla människor bor det, vid väl valda tillfällen, en riktigt odräglig liten slusk."
Tack för mig.
Kommentarer
Trackback