Vad Jag Såg Från Mitt Köksfönster

"Teh revelashiun!1"

Scen 1, dag 2: Rummet mitt i "Citty" vaknar till liv igen. Den-Där-Ena-Barbien fotar sig själv för en "så här ser jag ut idag" - bild medan den andra Barbien gör det samma. Ja, takniskt sett ALLA gör det. Utom PaxY, som skriver ett bittert inlägg på nätet.

PaxY: "Gode Gud, varför hände det här? Jag hade ju så bra förutsättningar att bli ALLT. Men istället blev jag med i någon förbannad DÅKU-såpa."

Hennes-Manliga-Sidekick dricker en morgonöl.

Hennes-Manliga-Sidekick: "Dåku? Vadå dåku?" *hick*

PaxY: "Never fucking mind...."

Den-Där-Ena-Barbien: "Ja, vad kan han tro mena, ditt lilla fyllo?"

Hennes-Manliga-Sidekick: "HUEHEÖUHEÖUHUÖGEH!" *slåss med knivar*

PaxY: "Gode Gud..."

The-Original-Bloggerskah: "Neeej, men nuu ska vi iinte slåss här... Här, jag har gjort en glass-entrekotte med fikon och plommonjuice, drick vettja! Man blir glad i magen av det, hahaa..."

Den-Där-Andra-Barbien: "Du har rätt, Barbie ett, hon ÄR fittigt irriterande."

Den-Där-Ena-Barbien: "Ja, tycker du inte? OMG! Vi har ju som typ SAMMA åsikt! Om ALLT!"

Den-Där-Andra-Barbien: "JA! Visst tycker du om rosa och pojkar?"

Den-Där-Ena-Barbien: "JA!!! Och visst tycker du om fester och blont hår?"

PaxY: "Inte fucking nog med att det finns EN av er. Nu finns det dessutom TVÅ.  Ni är ju som varandras kloner..."

Den-Där-Ena-Barbien: "JAAAAA! Du är min long lost clone! Kom i min famn o äggsyster!"

Den-Där-Andra-Barbien: "Åhåhåh, mamm... Nej, klonsyster, åhåhåh!"

Barbie ett och Barbie två kramas.

Barbie ett: "Vi ska ALDRIG vara ifrån varandra igen! Och eftersom jag gjort slut med läderlappen därborta passar du PERFEKT som min nya BFF."

Hennes-Manliga-Sidekick: "HEUHJEURÖEHEUHREÖHEU!" *dricker sprit*

The-Original-Bloggerskah: "Nejmen snälla ni, nu ska vi lugna oss, hihii... Kom, kom, dansa med mig, eheh..."

Barbie två: "Åhåhåh, Barbie ett, åhåhåhåh!" *försöker kyssas*

The-Original-Bloggerskah: "OKEJ, DET RÄCKER! DET-FUCKING-RÄCKER!!!"

Alla tystnar och ser förskrämt på henne.

The-Original-Bloggerskah: "HUR tror ni det är att leka pryd och glad och bloggerske-aktig hela tiden?! Och till på köpet hamnade ja hit, till ER! Jag har fått fucking NOG. Ge mig sprit, satan!"

The-Original-Bloggerskah går fram till Hennes-Manliga-Sidekick, tar spritflaskan och sätter sig bredvid honom. De börjar sjunga.

The-Original-Bloggerskah&Hennes-Manliga-Sidekick: "Vi dricker sprit, äkta norrlänsk dynamit..."

PaxY: "Ookej, nu har jag sett allt..."

Plötsligt knackar det på dörren, upprepade gånger.

PaxY: "Vad är det NU då? Jösses, vilken morgon."

PaxY öppnar dörren, och in träder Little-Cupcake med Cai Lee i släptåg.

Båda: "Jaaa, vi är HÄR nu, faktiskt! Nu kan festen fucking BÖRJA!"

Barbie ett: "IIIK! Mer Finlandssvenskar! Jag som är allergisk mot dom!" *svimmar*

"En dag i en bloggstjärnas liv."

Scen 1, Dag 1: PaxY har under ljudligt smackande ätit sina döda djur, alltmedan de övriga bloggtjändisarna kvalfyllt sett på.

PaxY: *rapar* "Bwoy, det satt som en spark i vänster pungkula. Nu kan jag nästan stå ut med det här helveteshålet igen."

The-Original-Bloggerskah: "Det här är en mardröm. Det MÅSTE det vara. Snälla, get me the fuck out!"

Den-Där-Ena-Barbien och Hennes-Manliga-Sidekick sitter framför bloggdatorn.

Den-Där-Ena-Barbien: "Asså Guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu vad jag har många läsare. Jag har som typ fått 50 miljarder mer bara genom att gå med i Bloggtjändisar-the dokusåpa."

Hennes-Manliga-Sidekick: "Jag får kolla, jag får kolla! ... VAH! Jag har sjunkit NED en placering på bloggtopröv sedan senast! Buhuhuhuhu, mitt liv är värdelöst!" *försöker strypa sig själv med en kvarglömd knackkorv*

Den-Där-Andra-Barbien, som för tillfället fotar sig själv invirad i badhandduk efter duschen, rusar upp och slår frenetiskt på telefonen.

Den-Där-Andra-Barbien: "Hallå?! Hallå?! Alltså, shit, min kompis håller på att dö! Kom hit fort, han är som typ snart död..! Ja, han stryper sig själv!"

Den-Där-Andra-Barbien lägger på.

PaxY: "Nå, kommer ambulansen?"

Den-Där-Andra-Barbien: "Ambulansen? Fan tro'ru? Jag ringde till Aftonbladet, juh!"

Hennes-Manliga-Sidekick: "Grurglurglurgl läsarebloggfester grurgl!"

The-Original-Bloggerskah suckar och går fram och räddar Hennes-Manliga-Sidekick.

Hennes-Manliga-Sidekick: "NEJ! Fan gör du ditt inpälsade gethorn? Skulle jag DÖTT nu skulle jag ju fått minst 9 miljoner läsare via Aftonhoran, och sedan skulle jag fått en INTERNETBEGRAVNINGSPLATS. Jag skulle ha fått mycket mer läsare än den där.... Den där.... DOCKAN!"

Hennes-Manliga-Sidekick pekar frustrerat på Den-Där-Ena-Barbien.

Den-Där-Ena-Barbien: "Vaffan säger du ditt äppelskal?! Docka för dig va, din kruselutt? Jag ska fan HÄNGA UT DIG så det står härliga till, för jag är fucking KÄNDIS!"

PaxY: "Nej, nu ska vi inte...."

Hennes-Manliga-Sidekick: "GÖR du fan det då, din stureplansluktande mackapär! Tror du jag BRYR mig om dig?"

PaxY: "...bråka, för..."

Den-Där-Ena-Barbien: "ÅH! Det där var den VÄRSTA förolämpningen man kunde säga om mig! DU ÄR INTE LÄNGRE MIN VÄN!"

PaxY: "...den här dokusåpan har ju just börjat, och vi ska..."

Hennes-Manliga-Sidekick: "INTE DU HELLER!!!!111ONE"

PaxY: "....äh, vem bryr sig?"

Den-Där-Ena-Barbien: *viskar* "Vitsi vad det här blir bra MEDIA!"

Hennes-Manliga-Sidekick: *viskar tillbaks* "Jå! Nu får jag säkert typ TUSEN läsare! Tack, bästis!"

Avsnitt 1: "We will overcome, bithces!"

Scen 1, dag 1, I ett rum någonstans i "Citty". Det är första dagen i blogg-huset. Tre stycken bloggtjändisar sitter i en soffa från Gina Tricot medan PaxY, som av okänd orsak warpats in i rummet, porrsurfar på bloggdatorn.

Den-Där-Ena-Barbien: "Asså shit, som typ ba öh."

Hennes-Manliga-Sidekick: "Håller som typ helt med."

PaxY: "Intelligensnivån på den här diskussionen är alarmerande hög för att vara er. Kom igen, diskutera dagens frukost istället, will ya?"

Den-Där-Andra-Barbien: "Asså shit Barbie ett, du stal min line!"

Den-Där-Ena-Barbien: "In yo face, homie."

PaxY: "Snälla, det här är en mardröm. Det MÅSTE vara det. Get me outta this fuckin' place!"

Hennes-Manliga-Sidekick kryper ner i soffan bredvid PaxY.

Hennes-Manliga-Sidekick: "Kommer du ofta hit eller är du bara glad att se mig?"

PaxY: "AAAAAH!"

Dörren öppnas och in träder The-Original-Bloggerskah.

The-Original-Bloggerskah: "Amen heeej på er, Gu' va kul att få va här, fnizz ;)"

Den-Där-Ena-Barbien: *sniffar i luften* "Känner ni? Det luktar brunkräm här."

Hennes-Manliga-Sidekick: "Ähäh ähäh ähähäh. BRUNKRÄM. Du är så ROLIG, Barbie ett, så ROLIG."

PaxY: *försöker strypa sig själv till döds med en internetsladd*

Den-Där-Andra-Barbien: "Åhnej, rädda honom! Eller ska vi rädda honom? Det kan ju bli en fin youtube-video och ett snyftsnyft-inlägg."

PaxY: "NEJ. Jag vill fucking inte bli något snyftsnyftinlägg! Hellre LEVER jag med er än blir en jävla INTERNETGRAVPLATS."

The-Original-Bloggerskah: "Nu ska vi lugna oss, för min nya livsstilsguide säger att man inte ska vara ledsen, för då blir man inte glad. Ska vi laga mat istället?"

Ljud-från-gatan: "MacDonalds, MacDonalds, MacDonalds!"

Hennes-Manliga-Sidekick: "Ja, det låter bra, för jag är fete-hungrig."

Den-Där-Ena-Barbien: "Låt oss laga en chik sallad med räkor och hasselblattar."

The-Original-Bloggerskah: "Eller en liten supé bestående av jordnötter, gräddfil och GAI-müsli."

Hennes-Manliga-Sidekick: "Ja, och så tar vi FOTON av det och lägger ut det i BLOGGEN. Så får vi typ 10.000 läsare till och så blir DennisM sur på oss."

PaxY: *suckar, ställer sig i köket och börjar steka korv*

Den-Där-Andra-Barbien: *sniffar i luften* "Vad är det där för stank? Det luktar vidbränt djur."

PaxY: "Det här, kära ni, är Finlands nationalrätt. Döda grisar inpackade i tajt skinn. Smakar mumma tillsammans med Turun sinappi."

The-Original-Bloggerskah: "IIIIIIK! Icke-poppis maträtt! Jag som är allergisk mot sådana!" *svimmar*

*PaxY loggar in på datorn, startar nätet och ser runt*
Två sekunder senare:
"Men.... Meen... Eeeaahh.... Jag hatar alla fucking bloggar!"

Från de som skriver svinlånga kommentarer innehållande endast "LÄSMINEXTRAVANAGNTABLOGGMEDEXTRANAKETFJORTISKÖTT" till de som lägger upp bilder på sin fucking LUNCH till de som skriver på ALLA fucking storblockares fucking inlägg sina fucking "Du är en dum jävla fjortis hoppas du dör din skabbråtta" till de som POLISANMÄLER varandra för att ha KOPIERAT en stil som funnits lika länge som fucking BARBIE för att sedan MISSHANDLA varandra till de som FÖRPESTAR HELA JÄVLA INTERNET MED SIN EXISTENS:

Läs mina läppar: JAG HATAR ER.

Snälla, rara, söta värld. Då jag vaknar imorgon: Kan ni då ha förvandlat alla bloggar till OST?! Tack på förhand, hälsar: Den Där Bittra Farbrorn.

Mental note: Buy more drugs.

...Ifall man fjärtar i bastun dödar man en tomte? Det ni.

Alla känner väl till Stanley Kubricks klassiska krigsfilm Full Metal Jacket, men få vet om att hans bror, Satanly Kubrick, stal idéerna till sin egen - mindre lyckade - filmatisering. Paxy.blogg.se kan idag stolt presentera HELA det ursprungliga manuset för er:

Black Metal Jacket

SCEN 1: Bandet har nyligen anlänt till studion och får hårförlängningar av frisören. De ser rakt in i kameran med död min.

SCEN 2: Bandet är uppställt i sovutrymmet i studion. Manager Hartman hälsar musikanterna välkomna:
HARTMAN: Jag är Manager Hartman, er musiklärare! Från och med nu pratar ni endast då ni blir tillfrågade, och efter varje mening skall ni growla. Har ni förstått?
BANDET: *growlar*
HARTMAN: Bullshit, jag hör inte!

SCEN 3: Huvudpersonen Jokerth hittar gitarristen Skit Hög i toaletten. Denne försöker döda sig själv med ett stormgevär. Jokerth och Hartman försöker hindra honom:
SKIT HÖG: Jo att... Sorry för all bloden nu, bara.
HARTMAN: Vad är ditt problem, numbnuts? Visade inte din morsa...
Skit Hög skjuter sig själv i huvudet. Skottet rikoschetterar mot betongväggen och träffar Hartman i bröstet.
JOKERTH: Wow, coolt!

SCEN 4: Jokerth har tagit anställning vid tidningen Terrorizer och rapporterar från Ozzfest. En kvinna kommer upp till honom.
KVINNA: Eey, me love you long time, me sucky-sucky!
JOKERTH: Wow, coolt, en groupie! Ok, ska vi gå d...
En man rusar upp bakom honom och stjäl hans kamera. Mannen och kvinnan försvinner.
JOKERTH: Helvete, jag gick på det igen!

SCEN 5: Jokerth betraktar liken av ett tiotal moshpit-offer. Stämningsfull musik spelas i bakgrunden. En roadare kommer fram till honom och noterar korset han bär i ett halsband.
ROADARE: Vad är det där för något, journalist?
JOKERTH: Ett kors, sir.
ROADARE: Varför har ni ett kors, journalist?
JOKERTH: Det är ett litet skämt, om människans dubbelnatur, sir.
ROADARE: Om vad, journalist?
JOKERTH: Människans dubbelnatur, sir.
ROADARE: Jag tror att inom varje fundie finns en hevare som vill ut.
Roadaren flummar iväg.

SCEN 6: Jokerth har återförenats med sitt band från studiotiden, och rapporterar nu från deras turné. Bandet chillar backstage, då rop plötsligt hörs från korridoren.
RABIAT FANFLICKA:  Ge mig ett... Skjut. G-ge mig ett... Skjut.
JOKERTH: Åh, nej, en rabiat fangirl! Vad skall vi göra?
RANDOM BANDMEDLEM #1: Vi cirklar runt här och överlistar henne!
Mera rop hörs från korridoren. Plötsligt pallar inte Random bandmedlem #2 för kändistrycket längre och faller ihop på marken.
JOKERTH: Vad gör ni? Vi kan ju inte lämna honom där!
RANDOM BANDMEDLEM#1: Vi lämnar honom inte. Vi låter städarna ta honom.
Den rabiata fanflickan skriker efter autografer, och bandmedlem#2 ropar av smärta. Random bandmedlem#3 tar fram sin gitarr och avlossar ett riff mot fanflickan.

SCEN 7: Bandet har hittat den rabiata fanflickan och gett henne ett skjut. Efteråt tar bandet sina instrument och marscherar mot scenen.
BAND*sjunger*: M-I-C-K-E-Y M-O-U-S-E. Who's the leader of the club that's made for you and me? M-I-C-K-E-Y M-O-U-S-E. We were sparked from coast to coast and far across the sea.



Filmen blev ingen direkt succé, kan man säga...

Ifall en dyslektiker hade Sveriges största blogg skulle hon ha en del problem att nå sina läsare. Hon skulle hela tiden söka sig till globb.se

Under hela valvakans gång, och även under valrörelsen, verkade de finlandssvenska mediernas största frågeställning vara ifall SFP får behålla sitt mandat i Europaparlamentet eller ej. Inte ett ljud hördes om vad som egentligen skulle hända ifall partiet inte var representerat: nej, medierna - som för övrigt verkade vara EXTREMT intresserade av hur det gick för Det Finlandssvenska Partiet - sade i ett försök att verka kritiska att "Ja hörni SFP:are, ni verkar nu förlora ert mandat, hur kommenterar ni detta?" Den underlydande meningen var pinsamt tydlig: Kära medborgare, rösta på partiet!

Jag är väl medveten om att de finlandssvenska medierna nog fokuserar mer på SFP än de finskspråkiga, och detta särskilt i valtider, men come on! Det där luktar mer valpropaganda än kritisk journalistik.

Och partiet, då. Japp, jag är medveten om att mina SFP-röstande vänner nu kan bli mer än måttligt arga på mig, men var valets viktigaste fråga VERKLIGEN huruvida Svenska Folkpartiet skulle få behålla sitt mandat eller ej? För så lät det i mina öron, i alla fall. Visst, ni maskerade det fint genom att säga "den svenska rösten i Bryssel får inte tysta," men den underlydande meningen var också här klar: SFP kan tappa sitt mandat, och detta får inte ske.

VARFÖR får inte detta ske? Förklara det för mig, för jag förstår det fanimig inte. FÖRKLARA för mig varför jag som väljare ska rösta på er, och ge en BÄTTRE förklaring än "men annars får vi inte vara med, buäää."

Eller är det det enda ni bryr er om? Att ni får vara med i inne-gänget? Ursäkta mig, men ett parti som inte har någon annan agenda än att ni vill behålla er plats i parlamentet förtjänar inte min röst.


Ändå, jag vill säga grattis till Calle Haglund som blev invald. Gott kämpat. Jag är också öppen för skäll, på grund av det här inlägget. Jag blir er villiga slagpåse. Men det är det här jag tycker, just nu.

Då vinnarlåten valts i Melodifestivalen:

Sverige: "Jaaa, vilken BRA låt vi har i år! I ÅR vinner vi ABSOLUT!"
Finland: "Hur kan vi sända ett sånt här USELT bidrag till Whateveritsnameis?"

Under ESC:

Sverige: "Vilket UNDERBART framträdande vi hade! Det var SÅ bäst! Heja, Whoeveryouare!"
Finland: "Nåja... Kanske vi inte kommer sist."

Under poängutdelningsskedet:

Sverige: "Kom igen, kom igen... En tolva till Svergie, kom igen... JA, där fick vi en fyra av Whoeveritmightbe!"
Finland: "Ännu inga grafiska poäng till Finland. Överraskning."

Efter ESC:

Sverige: "Vilket FIASKO! Huvuden ska rulla för det här... Jag vet, vi avsätter KUNGEN! Det var HANS fel att vi valde en dålig låt!"
Finland: "Jaha, vi SADE ju det."

Tja. Några favoriter - Estland, "Svetlana," Norge och Den Grekiska Guden gick ju vidare. Men hur SPENATAN kunde så många "dåliga" bidrag gå vidare? Jag menar, smaken är ju som baken - brun - men ändå. Har hela jäkla Balkan gaddat ihop sig, eller?

Sisådär en timme före starten av semifinal två skriver jag sammanfattningen av semifinal ett. Underbart. Men, deadlinen hölls ändå... Någotsånär, that is.

Nåväl.

På något vis får jag alltid känslan av att De* ordnar en bra, och en dålig semifinal. Den första var definitivt bland de sämre. Urusla sångare blandades med emo-pop i kvadrat, för att avslutas med att fucking Backstreet Boys klev upp på scenen. Vissa höjdpunkter fanns ändå, och självfallet var Finland bland de bättre bidragen, hihi. NOT!

Land som förtjänar omnämnande:

Sverige
Jag har sagt det förut, och säger det igen: Jag gillar inte "La Voix." En låt där man inte ens hör refrängen KAN helt enkelt inte vara bra, för att låna ett uttryck från en av mina vänner. Nå, det är åtminstone ganska så nyskapande. Det ger jag låten i alla fall.

Finland
En av de bättre låtarna vi har haft på länge, javisst, men inte är den bra för det. Alltför vanlig, och ganska så trist, men med en skön refräng och stiliga dansare. (Sorry, killar, jag är fortfarande straight.)

Bulgarien
Årets FAIL, definitivt. En låt som försöker så mycket att (ont) det gör ont, men ändå klarar de det inte. Och på riktigt - jag förstår inte hur Sveriges kommentatorer kunde känna sig hotade av DEN DÄR "Opera"killen.

Bosnien-Herzegovina 
Backstreet Boys, anyone? Jag väntade mig nästan att Kevin skulle kliva in på scenen och dra en trudelutt mot slutet. Inte desto mindre var låten ganska mäktig.

Tjeckien
...Wow... En älska eller hata-låt, definitivt. Jag trodde, då jag såg den för första gången, att jag skulle hata fanskapet, men ju mer jag såg galenskaperna började jag gilla dom. Vi har sett monster, pirater och superhjältar i ESC. Vad kommer härnäst - Talande gurkor?

Och that's about it. Jag såg i något skede en rockabilly-orkester, en Shakira från Turkiet och en Balkan-korv... Ursäkta, -flicka, men de förtjänar inget desto större omnämnande.

Semifinal ett var ganska så FAIL för min del. Få se vad del två har att erbjuda... "Spännande", "spännande..."