A history of violence
Igår såg man då på den svarta boxen med magiska bilder, i akt och mening att uppnå någon form av transcendentalt medvetande / se vad som sker ute i världen. Det där övernaturliga tillståndet när allt är frid och fröjd vägrade infinna sig. Dock fick man se vad som pågår ute i vår arma värld. Ack, att man fick.
Då jag ville ha fullkomligt objektiva, realistiska och icke-politiska nyheter rattade jag in allas vår favorit(k)anal Euronews. Glad i hågen inväntade jag dagens dos av sanning, när ett "no comment-" klipp dök upp. Min tv började plötsligt visa mig bilder av massiv död och förstörelse, brinnande bilar, människor som skriker och gråter och en liten textruta vid namn "Bagdad." Här och nu lade jag märke till två saker:
a) Min första reaktion var, skrämmande men sant: "Alltså, hur många människor har de riktigt där nere egentligen?"
Tänk på saken. Folk dör där som flugor, och har gjort så i flera år nu. Och den enda reaktion den här ofullkomliga själen lyckades klämma ur sig var i princip ett "Jaha?" Egentligen är det hemskt. Vi matas med så mycket våld och död via tv: n att vi till sist inte orkar bry oss om de människor som mister sina liv. De blir bara bilder i en dumburk för oss. Detta ledde mig till min andra ståndpunkt, vilken var:
b) Vi matas med så fruktansvärt mycket våld via media att vi till sist blir fullkomligt likgiltiga inför lidande.
Vi ser folk dö varje dag, live i tv-nyheterna på bästa möjliga sändningstid. Och detta, tror vi, kan vi se på utan att påverkas? Detta ser vi på tillsammas med små barn? Och sedan frågar vi oss varför vi mår dåligt och är oroliga och sådant. Ibland frågar jag mig nog om informationssamhället är riktigt nyttigt för oss människor. Särskilt när informationen igår bestod av en rejält stor fläck med blod på gatstenar. DETTA är var media visar upp till allmänt betraktande! Nej, i sådana här fall önskar jag nog lite gammal hederlig censur åt massorna!
Sedan ska vi inte glömma bort min tredje kommentar, vi kan kalla den
c) Varför investera dyra pengar i skräckfilmer? Se på nyheterna! Där finns det nog blod, sex, eld våld och död så det räcker och blir över!
Då jag ville ha fullkomligt objektiva, realistiska och icke-politiska nyheter rattade jag in allas vår favorit(k)anal Euronews. Glad i hågen inväntade jag dagens dos av sanning, när ett "no comment-" klipp dök upp. Min tv började plötsligt visa mig bilder av massiv död och förstörelse, brinnande bilar, människor som skriker och gråter och en liten textruta vid namn "Bagdad." Här och nu lade jag märke till två saker:
a) Min första reaktion var, skrämmande men sant: "Alltså, hur många människor har de riktigt där nere egentligen?"
Tänk på saken. Folk dör där som flugor, och har gjort så i flera år nu. Och den enda reaktion den här ofullkomliga själen lyckades klämma ur sig var i princip ett "Jaha?" Egentligen är det hemskt. Vi matas med så mycket våld och död via tv: n att vi till sist inte orkar bry oss om de människor som mister sina liv. De blir bara bilder i en dumburk för oss. Detta ledde mig till min andra ståndpunkt, vilken var:
b) Vi matas med så fruktansvärt mycket våld via media att vi till sist blir fullkomligt likgiltiga inför lidande.
Vi ser folk dö varje dag, live i tv-nyheterna på bästa möjliga sändningstid. Och detta, tror vi, kan vi se på utan att påverkas? Detta ser vi på tillsammas med små barn? Och sedan frågar vi oss varför vi mår dåligt och är oroliga och sådant. Ibland frågar jag mig nog om informationssamhället är riktigt nyttigt för oss människor. Särskilt när informationen igår bestod av en rejält stor fläck med blod på gatstenar. DETTA är var media visar upp till allmänt betraktande! Nej, i sådana här fall önskar jag nog lite gammal hederlig censur åt massorna!
Sedan ska vi inte glömma bort min tredje kommentar, vi kan kalla den
c) Varför investera dyra pengar i skräckfilmer? Se på nyheterna! Där finns det nog blod, sex, eld våld och död så det räcker och blir över!
Long time no see, världen!
Sådär kan det gå. När man är flitig som en myra och arbetar så petrekeles med alla sina uppgifter glömmer man ganska lätt bort sina online-plikter. Så. PaxY's to the MaxY's blogg har stått stilla en tid nu. Vad har hänt på sistone då, som tagit sådan tid?
Nå, först och främst skolarbetet, givetvis. Har sluppit in på massmedia-utbildning, och arbetar för att få ihop studiepoäng och liknande. Sen är det ju styrelsearbete och sådant, också. Har haft fullt upp på den punkten.
Sommarjobb, då... Nå, jag har inget sådant. Jag har sökt till typ 15 platser, och överallt säger de "tyvärr, du får inget jobb hos oss!" Sen klagar folk på att ungdomar inte arbetar...
Mellan varven försöker jag umgås så mycket som möjligt med min lilla älskling. Det är alltså mitt liv i ett nötskal, just nu.
Nå, först och främst skolarbetet, givetvis. Har sluppit in på massmedia-utbildning, och arbetar för att få ihop studiepoäng och liknande. Sen är det ju styrelsearbete och sådant, också. Har haft fullt upp på den punkten.
Sommarjobb, då... Nå, jag har inget sådant. Jag har sökt till typ 15 platser, och överallt säger de "tyvärr, du får inget jobb hos oss!" Sen klagar folk på att ungdomar inte arbetar...
Mellan varven försöker jag umgås så mycket som möjligt med min lilla älskling. Det är alltså mitt liv i ett nötskal, just nu.