Stå på er, politiker!
Det finns ingen stake i politiken. Inte längre.
Jag minns - eller, att minnas är fel ord, men jag har HÖRT OM - den tid då husockupationer och skyddskårister var en del av den normala politiska vardagen. Det var lite romantiskt, då. ”Jag är en politiker,” sa någon och massorna reagerade med delad skräck och delad vördnad. Politikern var ju en människa med makt! Han stod för sin sak och han var inte rädd för att säga vad han tyckte och tänkte. Och idag hör jag folk säga att vi inte längre har respekt för våra politiker?
Nej. Varför skulle vi det? För det finns, som sagt var, ingen stake i politiken längre. Det är lite tragikomiskt. För all del är det ju bra att dagens politiker utrustar sig med en laptop istället för en molotovcocktail då de går på sina möten, men nog tar det bort lite av respekten man hade för yrkeskåren.
Men den huvudsakliga anledningen till att respekten för politiken flyger all världens väg är nog deras kompletta ovilja att berätta vad de står för och vad de egentligen tycker. Eller, ja, i valtider berättar de ju givetvis högt och ljudligt att de ska sänka skatterna och höja pensionerna, samtidigt som de ska arbeta för miljön och trygga förutsättningarna för företagarna. Det låter ju bra. Problemet är bara det att man inte vet vilken av de femtioelva ivriga wannabe-riksdagsmän som kämpar för de där frågorna man ska välja.
Alltså. Alla - exakt ALLA - partier säger mer eller mindre samma sak. Fred hit och rättvisa dit och arbetskraft nånstans mittemellan. Tiden då man var uttalat röd eller grön eller blå är hopplöst förbi, för idag är alla färgblinda. Botten nåddes nog när SFP - allas vår Svenska Beskyddare - mittiallt började mumla att ”tvåspråkighet, det är nog najs, det.” Inte undra på att människor söker sig till populistpartier!
Men se, inte ens DÄR kan de rakryggat säga vad de tror på. Nej, de ”är för en kontrollerad immigration och ett bevarande av den egna kulturen.” Nejmen, så bra, för jag trodde ni var rasister. Jag anser att så länge Sannfinländarna pratar svenska i tv:ns valvakor behöver vi finlandssvenskar inte vara rädda. Varför skulle de göra sig av med några potentiella väljare?
Nej. Politiken har förlorat sin pondus. Alla närmar sig mitten och alla mumlar generat då man frågar vad de egentligen vill. Attityden har blivit mer ”gotta catch ’em all” istället för vilken slogan partiet än hade tidigare. Vem vet, den kunde ju skrämma iväg just den där röstaren?
Men fortfarande finns det hopp för politiken. Jag har i alla fall inte hört talas om att seniorpartiet inrättat en ungdomsavdelning ännu.
Jag minns - eller, att minnas är fel ord, men jag har HÖRT OM - den tid då husockupationer och skyddskårister var en del av den normala politiska vardagen. Det var lite romantiskt, då. ”Jag är en politiker,” sa någon och massorna reagerade med delad skräck och delad vördnad. Politikern var ju en människa med makt! Han stod för sin sak och han var inte rädd för att säga vad han tyckte och tänkte. Och idag hör jag folk säga att vi inte längre har respekt för våra politiker?
Nej. Varför skulle vi det? För det finns, som sagt var, ingen stake i politiken längre. Det är lite tragikomiskt. För all del är det ju bra att dagens politiker utrustar sig med en laptop istället för en molotovcocktail då de går på sina möten, men nog tar det bort lite av respekten man hade för yrkeskåren.
Men den huvudsakliga anledningen till att respekten för politiken flyger all världens väg är nog deras kompletta ovilja att berätta vad de står för och vad de egentligen tycker. Eller, ja, i valtider berättar de ju givetvis högt och ljudligt att de ska sänka skatterna och höja pensionerna, samtidigt som de ska arbeta för miljön och trygga förutsättningarna för företagarna. Det låter ju bra. Problemet är bara det att man inte vet vilken av de femtioelva ivriga wannabe-riksdagsmän som kämpar för de där frågorna man ska välja.
Alltså. Alla - exakt ALLA - partier säger mer eller mindre samma sak. Fred hit och rättvisa dit och arbetskraft nånstans mittemellan. Tiden då man var uttalat röd eller grön eller blå är hopplöst förbi, för idag är alla färgblinda. Botten nåddes nog när SFP - allas vår Svenska Beskyddare - mittiallt började mumla att ”tvåspråkighet, det är nog najs, det.” Inte undra på att människor söker sig till populistpartier!
Men se, inte ens DÄR kan de rakryggat säga vad de tror på. Nej, de ”är för en kontrollerad immigration och ett bevarande av den egna kulturen.” Nejmen, så bra, för jag trodde ni var rasister. Jag anser att så länge Sannfinländarna pratar svenska i tv:ns valvakor behöver vi finlandssvenskar inte vara rädda. Varför skulle de göra sig av med några potentiella väljare?
Nej. Politiken har förlorat sin pondus. Alla närmar sig mitten och alla mumlar generat då man frågar vad de egentligen vill. Attityden har blivit mer ”gotta catch ’em all” istället för vilken slogan partiet än hade tidigare. Vem vet, den kunde ju skrämma iväg just den där röstaren?
Men fortfarande finns det hopp för politiken. Jag har i alla fall inte hört talas om att seniorpartiet inrättat en ungdomsavdelning ännu.
Jag skrattar SÅ åt den här videon:
Jag skrattar SÅ åt den här videon:
R.I.P
PaxY's blogg: 2006-2009. Vila i frid
Eller? NEJ! Där finns en livsgnista ännu. Clear..... *ka-poff*
Eller? NEJ! Där finns en livsgnista ännu. Clear..... *ka-poff*
Felläsning:
Krisjournalistik i Kokkola
Glömde hund bakom bilen - körde 500 meter. Så skulle jag ha skrivit min artikel om jag vore på Aftonbladet.
Lyckligtvis är jag ju inte det.
Lyckligtvis är jag ju inte det.
Världens mest intressanta text
Universiteten lockar kvinnor
Majoriteten av de antagna i den riksomfattande gemensamma universitetsansökningen är kvinnor. 60 procent av de sökande och över 50 procent av de antagna var kvinnor. Studieplatser som lockar är hälsovetenskapliga, veterinärmedicinska och pedagogiska ämnen.
Å andra sidan intresserar sig män främst för tekniska och ekonomiska studier. De humanistiska, samhällsvetenskapliga och ekonomiska studieområdena hade också överlag flest sökande.
Av de över 60 000 sökandena har närmare 30 procent fått studieplats. I antagningen ser universiteten främst på studentbetygen och resultaten av enskilda urvalsprov. Närmare 90 procent av sökandena var studenter.
Det var förhållandevis enkelt att få studieplats vid Åbo Akademi och Tekniska högskolan. Det naturvetenskapliga området tog emot flest sökande medan det fortfarande är svårast att få studieplats vid Teaterhögskolan och Konstindustriella högskolan.
Studerande får endast ta emot en studieplats per läsår vilket innebär att reservplatser snart blir lediga.
23.7.2009 19:25:00
Idag fick jag skriva världens intressantaste text. Var vänliga klicka in på öt.fi och lägg en stjärna åt mig, för den var som BÄST.
Parkour
Japp, jag har börjat parkhora! Ursäkta, parkoura!
Iz diggin' it
Bwoy
Nytt rum
Notis: Jag har bytt rum på ÖT. Nu har jag EGET! Wohooo!
What the Christ?!
Som.... What?! Förklara det där för mig, tack.
Killen misshandlas, och sedan förs HAN bort i handbojor? Låter det inte som det här, som jag skrev i ett försök att verka rolig för en tid sedan?
It's a fucked up world we lie in.
Killen misshandlas, och sedan förs HAN bort i handbojor? Låter det inte som det här, som jag skrev i ett försök att verka rolig för en tid sedan?
It's a fucked up world we lie in.
Stor grej imorgon...
Morgondagens ÖT innehåller nog grejer, det. En av de artiklar jag kan vara stolt över. Läs, eller var Spongebob!
Djiis, ursäkta...
Ursäkta förlåt, jag har glömt min blogg! Ack, jag skola pinas i... Ja, någonting för detta.
Strandpojke 2009
I can haz internetz?
Yeees I can haz internetz!
Long time no see
He shook our world
Michael Jackson. Nå, säga vad man vill om mannen i fråga, men nog var han ett musikaliskt geni. Jag får önska en vila i frid.
Vilket är ert förhållande till pop-kungen?
Vilket är ert förhållande till pop-kungen?
Meh...
... En artikel som endast var menat som kladd var publicerad idag. På föregående sida fanns två notiser, skrivna av mig... Som behandlade samma ämne som artikeln!
*iz ashamed*
*iz ashamed*
Kokkola leaving!
Och nu far man "hem" till Jakobstad igen.
Aah... Första arbetsdagen avklarad.
Aah... Första arbetsdagen avklarad.
Kokkola calling!
*I stil med Eurovisions-poänguppläsarna:*
Hello everyone, this is Kokkola calling!
Jepp, slut på sommarvilan - Nu är man tillbaka i arbetet! Österbottens Tidning i Karleby, se upp: Ni får nu dras med en Pax hela sommaren!
Och direkt får man göra en paradetta...
Hello everyone, this is Kokkola calling!
Jepp, slut på sommarvilan - Nu är man tillbaka i arbetet! Österbottens Tidning i Karleby, se upp: Ni får nu dras med en Pax hela sommaren!
Och direkt får man göra en paradetta...